Jag ska, innan jag påbörjar den här diskussionen, påpeka att jag inte har läst boken själv, än. Den är utlånad på biblioteket just nu, så vi får se när jag får tag i den. Jag tycker ändå att jag kan säga något om själva diskussionen:
Boken handlar enligt Pohls hemsida om att:
Karin ska just fylla fjorton år när hennes frånskilda föräldrar skaffar sig varsin ny partner. Hon är inte helt redo att möta den nya situationen, hon som fortfarande tyr sig till en låtsassyster. De vuxna har åsikter om den sortens fantasier: det är hög tid för Karin att lära sig leva i verkligheten. Och verkligheten störtar sig över Karin fortare än mamma och pappa anar. Mammans nya sambo visar vida större intresse för Karin än han och hon låtsas om. Pappans sambo förser henne med en ny bror som hon till en början har svårt att förstå.
Nirak, den så kallade låtsassystern, iakttar skeendet, varnar Karin och berättar för oss.”
Det som händer är att Karin och mammans nya sambo påbörjar ett sexuellt förhållande (om vem som förför vem tvistar de läsare vars kommentarer jag läst och vad författaren har menat är inte någonting jag väljer att utgå ifrån innan jag läst boken själv). Bara det är säkert tillräckligt för att skapa oro hos en del – Peter Pohl räknas ju ofta som en respekterad ”ungdomsförfattare” även om jag personligen är osäker på hur han ställer sig till beteckningen ”undgomslitteratur”, och att en sådan skall skriva om något sånt här – nej huga! Då kommer ju tonåringarna läsa om det! Det här är ju inte någon mystisk författartyp utgiven på Vertigo, direkt!
Nåväl, dessutom beskrivs deras sexuella förhållande tydligen så att Karin känner lust i alla fall under delar av det. Detta blir, i en kultur som våran (den svenska), självklart problematiskt. Jag tror inte att Ulla Lundquist är den enda att reagera som hon gör i sin recension i DN. Skriver man en bok där en 13-14 åring har sex, och dessutom har sex med en medelålders man, har man i många cirklar straffat ut sig själv redan innan någon läst boken.
Jag tänker här sno en disclaimer från Tanja Suhinina:
Den obligatoriska disclaimern, för man måste när man skriver om pedofili: jag tycker inte att man ska skada barn.
Ok, så 13-14 åring kanske inte riktigt är pedofili i termens egentlige betydelse, men för enkelhetens skull, så.
Vi går vidare. Alltså, Pohl skriver en bok. I boken har en ung flicka sex med en äldre man och njuter av det. Vissa människor får spel och kallar honom ”gubbsjuk”, andra har en mer nyanserad syn och ser boken mer som litteratur och mindre som OMG BARNPORR. Vem har rätt och vem har fel?
1. Gubbsjuk-etiketten bygger på a) Pohls ålder och b) Pohls kön. Bokens tema skulle antagligen ses som problematiskt hur som helst, men författarens identitet ställer sig alltså i vägen för en mer text nära tolking. Själv tycker jag att det viktiga med ett verk (gäller till en viss del även för självbiografiska verk, men det är en annan diskussion) är just verket – inte författaren. Man måste kunna skilja ett verk från författaren, för ju – man får faktiskt skriva om saker som inte är självupplevda.
2. Det är en skönlitterär text. Inga verkliga människor skadades under produktionen, osv.
3. Jag tycker själv att pornografiska texter i skönlitteratur är problematiska. Jag återkommer återigen till detta: en bra sexscen är en sexscen som handlar om kännslor, tankar och allt det där runtom som faktiskt finns där även när man har sex. Berättelser om hur världen försvinner och allting snurrar, osv, tycker jag är rätt ointressanta. Porr kan man läsa på nätet, hehe.
4. Nu bortser vi alltså från författarens ålder och kön. Boken står för sig själv. Den är fortfarande upprörande (inte för alla, men uppenbarligen för många). Varför? För att Karin har sex med en äldre man, och njuter(?) av det. För att detta (enligt vissa kritiker) inte problamtiseras från författarens sida.
a) Kan en tjej i den åldern njuta (villigt eller motvilligt) av att ha sex med en äldre man?
- Därom tvista de lärde. Men det här är en roman och romaner är inte samma sak som verklighet.
b) Får man i så fall skriva om det?
- Man får skriva om ALLT. Sorry, men så är det.
c) Är det lämpligt att skriva om det?
- Nu tvistar de lärde igen. Det är det här som är den egentliga frågan, och den kan inte jag besvara såhär på rak arm. Men jag tycker att det är den frågan som bör diskuteras, tillsammans med denna:
d) Är det lämpligt att låta ungdomar läsa om det?
Ska försöka återkomma när jag läst boken, men tills dess, tänk gärna på ovanstående lista. Om den är allt för ostrukturerade/otydlig, säg till! Jag skriver medan jag tänker, så jag är inte säker på om jag får fram det jag vill.
Enligt det jag läst på nätet kan det dessutom diskuteras om sexet i boken skall ses som övergrepp där offret upplever viss njutning, och om dessa övergrepp i sådana fall rättfärdigas eller om de är Karins känslor inför dem som räffärdigas(på Sexfakta, se kommentarerna) eller om det inte bör ses som övergrepp alls. Det är också en intressant diskussion. Här bör man dessutom fråga sig om sex mellan en person över en viss ålder (t ex 20/30/40, etc) och en person under 15 automatiskt kan ses som övergrepp (i lagen gör det det, men nu handlar det inte om lagen utan om moral/värderingar etc).
Och att skriva en recension som helt går ut på att utmåla författaren som äcklig och gubbsjuk och illustrera detta genom ett citat av sexuell natur utan någon som helst diskussion av resten av boken (uppenbarligen är den inte BARA porr, om man läser andra recensioner) känns väldigt propaganda-aktigt. Som Pohl själv säger i sin kritik av Ulla Lundquists recension: "Det återgivna avsnittet ger, tillsammans med förvrängningen av det som utelämnas, ett bestående otrevligt intryck av boken. Vilket också är avsikten." Ska man kritisera ska man göra det snyggt och trovärdigt.
Som sagt har jag i ovanstående INTE tagit ställning till författarens avsikt med romanen.
Tillåt mig dock en kommentar om Pohl själv. I sin kritik av Lundqvists artikel, länkad här ovan, skriver han om hennes jämförelse mellan Nu heter jag Nirak och Lolita att: "i "Lolita" är det den unga flickan som förför den medelålders mannen. I min bok sker det omvända." Så upplevde inte jag det när jag läste boken tidigare i år. Stenar i glashus, osv.
Relevanta länkar som även kan finnas högre upp:
Peter Pohls hemsida
Ulla Lundqvists recension
Ying Toijer-Nilssons recension i SvD
På sexfakta.se
Pohls egen
kritik av Ulla Lundquists recension
Mer relevanta länkar:
Recension i Aftonbladet
Interjuv med Peter Pohl i SvD
Kommentar/Recension på bloggen Onekligen
Recension i Expressen (notera beskrivningen av sexscener osv som liknar hur man brukar beskriva Coopers romaner!)
Recension på Bokhora.se
Recension på ST.nu
15 kommentarer:
Jag har inte heller läst boken, men jag tycker det ju är en skum sak att skriva om i en ungdomsbok. Jag föröker se det positivt och tänka att författaren kanske vill visa för ungdomarna att det är okej att njuta av ett (övergrepp) för att sedan anmäla det. Men det jag läser i Ulla Lundqvists recension säger ju att hon nekar till den äldre mannens skuld i rättegången. Vad vill han säga med det? Jag har en viss moral (som långt ifrån alla håller med mig om) och den innebär att omoraliska handlingar är omoraliska handlingar varesig de spelas mellan två "godkännande" parter. Varesig det är "på låtsas" eller på riktigt. Varesig det är i en film, bok, reklam eller om det är på riktigt. Att sprida ett budskap om att det [jag tycker är] omoraliska är positivt är lika dåligt som att göra det. Självklart tycker jag inte att man kan bli straffad när det inte finns något offer, men jag tycker fortfarande inte att det är en bra grej. T.ex. att skriva positivt om pedofili, leka våldtäkt i sexuella lekar osv.
Det jag stör mig på i Nirak-debatten (i det mån den finns) är inte ens moralismgrejen med OMG-ung-flicka-äldre-man, det är att vi år 2007 fortfarande ens diskuterar det där med utifall skönliteratur ska vara moraliskt korrekt och sedelärande. URRK!
Ja det här var ju en spännande röra. Jag tycker att det är helt vansinnigt - liksom tanja suhinina - att ens antyda att ungdomslitteratur (eller annan) ska vara "UPPBYGGLIG" och "GOD". Jag förstår ärligen inte vad det är man vill skydda kidsen från - som de inte kan få tag på två musklick bort på google. Vad är man rädd för? En lolitaepidemi där unga flickor börjar fantisera om äldre herrar? För man kan väl inte på allvar tro att folk ska bli känslomässigt skadade av att läsa fiktion? (det borde ju för länge sedan ha visats inte funka....)
Tanja och Onkeltuca:
Jag tycker inte heller att skönlitteratur ska behöva vara morailskt korrekt och sedelärande (det är bara att kolla på mina favoriter i den här bloggen ;) ).
Däremot finns det uppenbarligen en massa personer som inte håller med och jag tror att man vinner på att prata om just det (- vad får/bör man skriva/läsa om det ska finnas regler för sånt? Finns det någon vettiga anledning till att man ska förbjuda vissa element i litteraturen?) istället för att skrika gubbäckel åt en författare som bryter mot det som anses moraliskt rätt. Det var väl något sådant jag försökte få fram i det här inlägget, fast jag är inte säker på hur det tolkas när man läser det - var era kommentarer medhåll, kritik eller bara allmäna kommentarer? Kan ju vara bra att veta vad min text uppfattas säga ;)
Queerdiktatorn: Jag har också en viss moral, men jag tycker inte att min moral måste eller bör återspeglas i alla litterära verk, även om jag gärna vill att den skall efterlevas i verkligheten - om du förstår vad jag menar? Men fiktion är fiktion, det är just det som ÄR fiktionens styrka.
Dessutom handlar inte alla böcker som enligt kritiker är omoraliska om att egentligen visa en positiv bild av det omoraliska, det är snarare att man tar upp ämnet överhuvudtaget som ses som problematiskt av vissa kritiker, och det tycker jag faktiskt är ännu mer frustrerande.
Jag har inte läst någon bok som skriver rent positivt om pedofili än (finns någon sådan?), men kom det en sån bok skulle jag läsa den lika gärna som någon annan bok. Man behöver ju inte heller hålla med om vad som skrivs. Sen är pedofili som sådant ett väldigt stort och svårt ämne att prata om, pedofiler begår ju inte automatiskt övergrepp på barn, t ex. Men övergrepp är såklart (som sagt!) alltid fel.
En lolitaepidemi där unga flickor börjar fantisera om äldre herrar?
Att unga flickor fantiserar om äldre herrar är dessutom inte ett dyft farligt. Det är typ en helt naturlig (om än inte helt nödvändig) del av helt naturlig sexuell utveckling. Like, seriously, det har vi pratat om i skolan.
Mikey, jag håller helt med om att det är bättre att föra en diskussion om såna här saker, än att omedelbart börja bedriva häxjakt.
Tanja: exaktly my point. När det gäller småpojkar så är det inte alls lika skamligt att fantisera om äldre kvinnor. Skumt.
Lite sent kanske att komma med en kommentar nu men jag såg att du menar att Lolita inte är den som "förför". Hon är i alla fall den som börjar sexet. Mannen suktar och förbereder, men han vågar sej inte på henne förrän hon själv visar honom hur hon och killarna "lekte" på sommarlägret.
Förresten, när jag ändå är på tråden: Dina länkar till Pohls kritik av Ulla Lundqvists kritik länkar till Aftonbladets resension. Den är iofs OK, men Pohls kritik är viktig
Jonna: Jag menar att jag inte TOLKADE det som att Lolita är den som förför, ja. Och att börja sexa ser jag inte som att förföra någon, heller... Men som sagt, det handlar ju bara om hur jag tolkade boken, inte om någon universell tolkning.
Är det fel länkat ska det såklart ändras direkt! Det hade jag helt missat... Måste ha blivit något fel någonstans. Tack!
OK ... det var det där med "kasta sten ..." som jag tolkade som att du menade nåt annat än att du bara tolkar nåt.
Föresten så är det fortf fellänkat, men nu bara på den sista länken till Pohls kritik.
Peter Pohl! Jag älskar Peter Pohl... men har inte läst honom på länge. Får väl suga tag i den här och läsa den, har helt missat hela boken och uppståndelsen kring den. Har hr bloggägare månne hunnit med att läsa den nu?
Fortfarande fel i länken som ska gå till Peter Pohls kommentar till DN-recensionen av "Nu heter jag Nirak". Och jag undrar, som andra: du har ju läst boken nu, så med andledning av det. har du några synpunkter?
Bonjour, diegesen.blogspot.com!
[url=http://cialisesse.pun.pl/ ]Acheter du cialis en ligne[/url] [url=http://viagrailli.pun.pl/ ]Acheter du viagra en ligne[/url] [url=http://cialischwa.pun.pl/ ] cialis online[/url] [url=http://viagratitu.pun.pl/ ]Acheter du viagra en ligne[/url] [url=http://cialismaro.pun.pl/ ] cialis en ligne[/url] [url=http://viagraline.pun.pl/ ] viagra en ligne[/url]
Jag har läst boken och tycker att det är uppenbart vad den handlar om. Nämligen en ung sårbar tjej som blir totalt manipulerad och utnyttjad å det grövsta av en äldre man. Det är HAN som tar initiativet och inte hon. Även när hon går med på de sexuella akterna själv (hon gör inte alltid det, ibland blir hon tvingad) handlar det om ett övergrepp. Även när hon "frivilligt" har sex med honom kan man inte kalla det för en kärleksfull akt. Jag blir så upprörd när bibliotekarier överväger att inte köpa in boken! Det är en mycket viktig bok eftersom den visar att våldtäkt kan se ut på olika sätt. Våldtäkt behöver inte vara en främling som överfaller dig. Våldtäkt kan också vara en närstående person som manipulerar ett barn för att få henne dit han vill!
Skicka en kommentar