onsdag, december 13, 2006

Författare: Hjälp Caroline och var med I Dennis Coopers blogg

1. Caroline, Vinterdrog på Sockerdricka, är en av alla hundra eller tusentals unga författare som finns där ute. Hon skriver mest vad hon kallar "happy gay stories" om killar, men är själv en heterotjej. Därför tycker jag att det är jätteschysst att hon nu gör lite research på området!

Här söker Caroline komma-ut historier och berättelser från föräldrar till homosexuella. Som hon samlar in för att skriva om ämnet så bra som möjligt. Caroline säger att "det är bara jag som kommer läsa det (om du nu inte skriver en kommentar, förstås), och såklart läsarna på något slags indirekt vis. Men jag kommer inte kopiera in din berättelse i min, aldrig."

Och ja, heterotjejer kan skriva om bögar. Jag kan skriva om heterotjejer. Det är lite det som är poängen med att vara författare, att sätta sig in i olika personer och berättelser. Men research är alltid bra!

2. Dennis Cooper söker porrberättelser till sin blogg, instruktionerna finns i övre högra hörnet. Han söker "porn written by you, or a porn text that you particularly like, or porn that particularly turns you on, or directions to porn writers, porn books, or online porn stories that you love and want to share". Deadline är nu på fredag, 15/12, den tidszon man bor i. Skicka in! Bra välskriven porr behövs för att väga upp all skit som finns där ute.

måndag, december 11, 2006

Författare: Intervjuv med Dennis Cooper i DN

Läs den här. Den är väldigt kort men väl värd att läsas, särskilt om man vill förstå vad det är jag gillar så mycket med Cooper.

Dennis blog har förresten flyttat och finns nu här.

söndag, december 03, 2006

Roman: Jenny

GuideNu ska jag skriva om en bok jag just läst. Sen ska jag försöka skriva om de böcker jag läste emellan den och den jag skrev om här sist. Men först ska jag skriva om Jonas Gardells Jenny.

Jag kan ju börja med att säga att Jenny var en bra bok. Jag har egentligen aldrig läst hela En Komikers uppväxt, men jag läste Ett ufo gör entre på gymnasiet och minns att jag gillade den. Jenny är kortare, mörkare och mer fokuserad på en sak, den är helt enkelt mer sammanhållen, men det är bra.

Dessutom använder sig Gardell av olika berättarstilar och perspektiv vilket jag (som ni säkert vet) älskar. Jag gillar när perspektivet hoppar mellan olika personer och mellan första och tredjeperson om det är gjort på ett bra sätt, och det är det här. Man kan få ut så mycket mer av ett antal karaktärer på det sättet.
En annan litterär teknik som Gardell använder sig av som jag verkligen gillar för att det fungerar som någonting besvärjande är upprepningar och återkommande teman, änglar, till exempel, och lejon och gaseller eller bilden av någonting främmande som tränger in i kroppen och som kroppen sedan tränger ut. Det är sånt där som fungerar väldigt bra för att hålla ihop boken och dra en framåt och samtidigt skulle vara väldigt intressant att studera och analysera närmare.

I Jenny finns det en våldtäktscen med, en riktigt hemskt sådan. Nu blir dom som läst den här bloggen innan eller som vet vad jag brukar läsa antagligen lite förvånade, jag menar hallå, vad finns det i Dennis Coopers romaner om inte extrema sexscener och sådant?
Men grejen är att i Coopers böcker så är det där en poäng i sig själv, det blir så extremt, så överdrivet att han gör en poäng om samhället, om våran förmåga att trubbas av istället. De scener som är mest smärtsamma i Coopers böcker är inte just de som är våldsamma utan de som inte är det, eller de där våldet är ett yttryck för någonting annat och inte bara en sorts åtrå uppdragen till max.
Eh. Jag skulle kunna snacka om Coopers böcker hur länge som helst, men det ska jag inte. Jenny, då. Det som händer i den här scenen är att den är så kort och saklig, inte utbroderad som Coopers scener kan vara, den bara berättar vad som händer, och det är det som gör att det gör ont i mig när jag läser den. Att den är se matter-of-fact och rättfram och att Jenny är så otroligt hjälplös.
Det är överhuvudtaget någonting som Gardell verkligen lyckas med, att beskriva mekanismen som ligger under det där, dom som får vara med och dom som inte får vara med, och så vidare. Och det där att man nästan aldrig känner de människor som rör sig omkring en dagligen, att man bara känner deras ytor och ingenting om hur dom mår, vad som finns bakom det där.

söndag, november 05, 2006

Roman: Det som ögat ser

GuideJag var på Läsesalongen. Jag tittade runt lite i hyllorna. Jag såg en bok jag kände igen, dom hade skrivit om den i QX (ja, QX, so tease me!) och jag hade blivit lite intresserad. Egentligen skulle jag förutom dom böcker jag redan plockat till mig (Duck City och Everything is Illuminated) låna Lolita, men den var försvunnen, så jag tog den här boken, Ann Lagerhammars Det som ögat ser, istället. Veckolån? Jaha, då fick jag ta och läsa den först.

Och som jag läste! Visserligen kunde jag inte sova och var alltså tvungen att läsa för att inte bli galen (typ) men ändå, när jag fortsatta läsa nästa dag var det boken som drog.

Den är välskriven, och dessutom passar stilen med min NaNoWriMo roman, vilket bevisade för mig att det gick att använde en sån stil på ett bra sätt, heh. Det finns några jättefina beskrivningar av Paris i boken, särskilt av Bibliothèque nationale de France, och huvudpersonens person växer fram medan man läser, vilket jag gillar. Den är snyggt upplagd också, med en kronologisk berättelse på det översta planet och sedan minnesbilder samt en dagbok som huvudpersonen läser på andra plan. Som ni vet är jag svag för romaner med flera nivåer.

Sen hanterar boken ett ämne som folk inte alls är tillräckligt medvetna om på ett bra sätt. Ämnet är intersexualitet. Den här romanen problematiserar både valet att operera eller inte operera intersexuella barn och samhällets syn på de som föds utan tydliga könsmarkörer. Man får ett personligt perspektiv på det men blir inte skriven på näsan om vad som är rätt. Snyggt gjort, helt enkelt, och väldigt angeläget. Mer sådant i litteraturen, tack!

fredag, oktober 27, 2006

Allmänt: "På Pränt" i DN PåStan

I torsdags hade DN På Stan en grej där "Kristoffer Poppius och Ylva Sundgren har tolkat det litterära Stockholm." Dom uppmanade oss att "kolla vilken text som mest liknar dig och ditt liv." Jag hade väll hoppats lite på ett test (älskar DN test!)men det var faktiskt riktigt roligt ändå.

Artikelt eller vad det ska kallas går att läsa här

Ni dividerar om vilken dag det är och börjar hursomhelst på Tranan, dj:n spelar "Big Fun", och en gammal klasskamrat från gymnasiet kommer fram och frågar om ni ska med på fest i Djursan, nån syrras studentskiva, det ska finnas mycket kola, men du vet inte. Du vet inte. Du går hem och somnar framför MTV istället.

Det är som ett kapitel ur Per Hagmans "Cigarett"

lördag, oktober 14, 2006

Romaner: Vinklippt Ängel och Kårnulf was here

GuideLäste ut Berny Pålssons Vingklippt Ängel i förrgår. Den var... ganska deprimerande, vilket inte är så konstigt, men värd att läsa i alla fall. Jag tycker inte att den är jättevälskriven, men ibland får hon till det riktigt bra, och det är intressant att få en inblick i en värld som är så helt olik min egen. Dessutom känns det som en del av mina vänner från förr i tiden kan ha hamnat i liknande situationer som Berny... hm.

GuideInnan det läste jag Kårnulf was here av Josefin Adolfson. Den har liknande tema som Vingklippt Ängel, även om Berny i Vingklippt Ängel har en schizofren diagnos och huvudpersonen i Kårnulf was here, Moa, snarare bara är för öppen och sårbar på något sätt... Jag gillar Adolfsons bok bättre, hur som helst. Den har en mer genomförd stil och bättre språk och det känns som om Adolfson haft tid att sätta den lilla distans mellan sig och dom smärtsamma händelserna som behövs för att det ska bli en bra bok och inte bara bekännelser eller tyck-synd-om-mig.

söndag, oktober 01, 2006

Allmänt: Hinner fortfarande inte...

Och arghhh, det är så frustrerande!

Imorgon har jag i alla fall lite slötid emellan skola, jobb intervju och jobb, och då tänkte jag glida in på ett bibliotek någon stans (typ läsesalongen) och plocka några böcker som inte är The Farwell Symphony. Den går helt enkelt inte att läsa om man inte har tid att koncentrera sig. Edmund Whites språk är rätt invecklat, vilket är häftigt när man kommer in i det men mindre kul när man försöker börja läsa. Därför, tänker jag mig, ska jag inte läsa den. Nepp.

Däremot ska jag köpa Try av Dennis Cooper! Jag längtar redan! Jag ska beställa den från adlibiris hade jag tänkt. Åååh, underbart. Sen måste jag kolla på min "vill läsa" lista och se om det finns några böcker som känns mer lättlästa där, fast den ligger på den andra datorn. SEGT. Hur som helst så måste jag läsa Sen Tar Vi Belin av Moa-Lina Croall, den är ju döpt efter en Leonard Cohen-sång! Dessutom verkar den rätt intressant. Och så Annika Ruth Perssons Erik Dahlbergsgatan 30, eftersom jag läst hennes Du och jag, Marie Curie och tyckte att den var helt okej. Få se om hon utvecklats, och så.


Men ja, det skulle vara trevligt att ha mer tid att läsa saker som inte är grammatikböcker. Hej hopp!

måndag, september 25, 2006

Allmänt: Hinner inte läsa!

Men sen Nekrofilen har jag i alla fall läst Bananflugornas Herre av Fredrik Eklund och Andrzej Tichys Sex Liter Luft. Jag håller på med Edmund White's The Farewell Symphony men det går tyvärr riktigt segt med allt plugg som jag har... Men det går.

Annars har jag läst DN. Jag är typ kär i Kristoffer Poppius. Har han skrivit någonting annat än krönikor och sånt, tro? Här är i alla fall några favoriter:


Smygtitt
Kristoffer Poppius är i alla fall hopplöst romantisk.
21 september 2006

Kristoffer Poppius drömmer om fem önskeklubbar 27 jan 2006

All sport är homosexuell 26 januari 2006

Läs och njut!

Allmänt: Folk som inte läser...

...har jag lite svårt att placera och ta ställning till. Eller, alltså, jag har inget emot folk som inte läser. Alla får läsa så mycket eller lite dom vill. Men litteratur är en av de viktigaste grundpelarna i mitt liv och när jag stöter på personer som inte läser så bara "bwahu?" Nu har jag inte läst något på jääääääätte länge (några veckor) för att jag pluggat och jobbat och allmänt inte haft tid, och det stör mig verkligen, och därför har jag svårt att förstå när folk kanske läst en bok på ett år! Shocking! Och vad ska man snacka om? Jag pratar ju nästan alltid om böcker. Voyne, voyne.

Det blir ungefär som när folk vill prata film med mig... jag är verkligen sämst på det. Jag har ju aldrig set några filmer! Så det är ju inte så att jag inte förstår er som inte läser, det är bara det att jag inte vet vad jag ska göra eller säga när jag träffar er! Nu tänker nog dom flesta ”men, eh, litteratur är väl inte det vanligaste samtalsämnet? Snacka om vädret ffs!” Och visst, så är det. Men man kan inte snacka om vädret för alltid! Och det räcker med att jag vet att en person aldrig läser någonting för att jag ska börja bli lite nervös även om vi snackar om något helt annat. Jag är lite besatt helt enkelt, så är det bara. Sen har vi ju det där att jag alltid växt upp med tanken att läsning = bra uppfostran och inte läsning = obildad = dålig uppfostran. Nu inser jag mycket väl att alla som inte läser inte är obildade eller har fått en dålig uppfostran och jag fattar också att alla som är obildad eller har fått en dålig uppfostran inte hatar böcker. Men någonstans djupt inom mig finns det där som jag lärt mig och det gör att jag tycker synd om folk som inte läser fastän jag inte vill... Och sen får jag dåligt samvete för att jag tycker synd om dom och så blir det ännu värre, hehe. Visserligen skulle jag tycka det var rätt skönt om folk tyckte synd om mig när jag inte vet något om någon film, för det är rätt pinsamt, men samtidigt... njä. Det är helt enkelt inte så attraktivt att tycka synd om folk på grund av förutfattade meningar. Jag måste sluta med det.

måndag, augusti 28, 2006

Roman: Nekrofilen

GuideFörra veckan läste jag Nekrofilen av Gabrielle Wittkop. Den var bra. Jag läste den faktiskt inte på grund av eget intresse (nu blev ni förvånade, va? Jag kan välja böcker utifrån andra anledningar!) utan för att en kvinna som var med på ett rundabordssamtal vi hade under en kurs i litteratur -teori och -metodologi under C-kursen i engelska rekommenderade den. Samtalet handlade om vad som är tillåtet och inte i litteraturen och var verkligen väldigt intressant, faktum är att det nog var det mest intressanta seminarium jag någonsin besökt på SU och då har jag ändå gillat i princip alla kursmoment som vi gått igenom.

Hur som helst, kvinnan som rekommenderade boken sa att den visserligen handlade om någonting hemskt och faktiskt beskrev det in i detalj, men ändå var vackert skriven. Så klart man blev intresserad! Jag älskar sånt där, när språket bryter av mot eller helt följer bokens tema.

Nu när jag har läst Nekrofilen kan jag inte mer än att hålla med, den ÄR vacker om än lite, liiite tråkig då och då. Värd att läsa om man tror att man klarar av vad den handlar om (vilket är precis det som titeln syftar på). Jag kan lova att den inte ursäktar eller propaganderar för nekrofili, men den argumenterar inte emot det heller, den bara berättar om en viss tid i en viss persons liv. Dessutom är boken kort och effektiv, vilket jag uppskattar. Jag blir alltid mer imponerad av riktigt bra korta böcker och noveller än långa romaner eftersom man har mycket mer tid på sig att täcka över eventuella brister i ett långt verk.

torsdag, augusti 17, 2006

Roman: The Sluts

GuideJa, IGEN. Jag läste om den här om dagen och den är bara så bra. Och jag menar inte alls på wow-intressant-ämne sättet utan jag snackar om hur boken är uppbyggd. Eftersom den helt bygger på online recentioner, messageboards, e-mail, telefonsamtal och återberättad dialog så finns det ingen berättarröst alls. Take that, alla narrator-kåta litteraturkritiker. Det finns såklart (enligt mig, haha) en implied author som väljer t ex vilka e-mail vi får läsa och så vidare, men han/hon är just en implied author och inte en berättare. Faktumet att all text utom ett stycke är just det, text (telefonsamtalen är endast återgivna i ord, alltså text) gör att det inte finns något sätt att vara säker på vad som är sant och falskt och det blir ju såklart extra svårt att avgöra sådant när man är medveten om att större delen av boken utspelar sig online. Alla som någonsin varit med i Harry Potter fandom, till exempel, vet ju hur fantastiskt genomtänkta och utarbetade "sockpuppets", alltså karaktärer som folk hittar på och använder som alter egon online, kan vara. Det här är en sån där bok som jag önskar att jag hade skrivit för att tanken bakom och utförandet av den är verkligen brilliant. Om du bara ska läsa en Dennis Cooper roman i ditt liv (synd för dig i sånna fall!), låt det vara The Sluts

onsdag, augusti 02, 2006

Allmänt: Vadå läsa?

Det jobbiga med en litteraturblogg är att man inte har särskillt mycket att skriva om när man inte läser, vilket gör att det blir segt i bland, vilket i sin tur gör det till en dålig blogg. En bra blogg uppdaterar regelbundet, basta!

Men hur som helst är det så att jag, efter att ha läst The Beautiful Room Is Empty inte kunde/kan komma mig för med att börja på en ny bok. Det blir så ibland när jag läst någonting riktigt bra. Jag är liksom rädd för att förstöra upplevelsen eller glömma den bra boken eller något sådant om jag läser mer snart efter att jag läst ut den. Det är en väldigt fin komplimang till boken jag just läst men det är jäkligt frustrerande också. Hallå, liksom, jag vill ju läsa!

Hur som helst, jag tänkte att det var lika bra och förklara min frånvaro. Jag har faktiskt precis börjat kunna läsa igen, fast det är Stephen Fry's sammlade krönikor i Paperweight så det är ju inte direkt skönlitteratur. Oh well. På återseende när böckerna och jag är vänner igen!

söndag, juli 16, 2006

Sommarläsning

I veckan var jag i familjens hus i Skåne (good times) och förutom att jag självklart byggde altaner, målade hus, skrapade stolar, lagade mat, låg på stranded och badade i havet så hann jag även med min favoritsysellsättning.

Min Bror: [plockar upp en bok] The...
Jag: Beautiful Room is Empty.
MB: Läser du den?
J: Ja.
MB: Är inte det den tredje boken du läser på en vecka?
J: Den fjärde, faktiskt.
MB: Många böcker blir det...


Typ så...


Det jag läste under veckan visar på ett fint sätt min smaks hela spektrum. Tja, i princip hela.

1. Per Hagman - Volt Ung svartklädd tjej lyssnar på musik och är med om omvälvande saker i Stockholms uteliv.

2. Inger Edefeldt - Nattens barn Ungdomsroman! Kim gillar vampyrer. Juliane gillar också vampyrer. Tillsammans inser dom att man kan vara precis som man är! Hej hopp. Slutet skriker pre-slash, alltså att dom två tjejerna är lite lagom kära i varrandra, men å andra sidan så är båda (eller i alla fall huvudpersonen) kära i killar enligt dom själva, och jag hade inte sett det som en bok med homo-undertoner alls om det inte var för det sista kapitlen.

3. Peter Pohl - Intet bortom det yttersta Dystopi. Framtid/parallelt universum. Människor kan inte gå ut för att världen är så förstörd av tidigare generationers nedskräpning, som enligt den nuvarande befolkningen uppkom pågrund av deras styre, som visar sig vara skrämmande likt det styre som dom lever under nu... dun, dun, dun!

4. Edmund White - The Beautiful Room is Empty Gay Fiction. Komma-ut-roman. Berättaren växer upp under 1960-talet i USA och råkar ut för ditten och datten. Den här boken överaskade mig på två sätt: a) den var väldigt bra (jag plockade bara ned den från en hylla på Akademibokhandeln, och då vet man alldrig...), b) den inehöll mycket mer... öh, sex än jag trodde att den skulle. Men på det bra, intressanta sättet, inte som porr.


Sen kan ni ju försöka komma och säga att jag är intelligent och har bra smak. Vi vet allihopa att jag är likadan som dom som bara läser deckare eller fantasy när det gäller att välja böcker, annars skulle jag ha läst alla klassiker nu.

På återseende,
M

måndag, juni 05, 2006

Roman: Hello Love

GuideIbland får jag en väldigt lust att läsa, men inte alls lust att läsa någonting nytt. Det kan bero på en massa pluggande, eller andra saker som stressat ut hjärnan, men hur som helst så klarar den inte av att möta en ny värld just vid det tillfället. Det är då jag går till min bokhylla och drar ut någon bok som jag läst förut, men som inte är en av dom där absoluta favoriterna man läser om och om igen. En lagom bra bok, helt enkelt, med lagom intressant historia som passar behovet av läsning som underhåller men inte överväldigar. Deckare är förstås den perfekta sortens läsning vid såna tillfällen, men jag har i princip inga deckare hemma (faktum är att jag inte är säker på om jag har en enda) efter som jag egentligen bara läser deckare när jag är på landet och där tillhandahålls dom av mina föräldrar. Så, inga deckare hemma... vad välja? Ungdoms och unga-vuxna romaner, såklart! Litteratur som är baserad på en sorts identifikation och vardagliga beskrivningar mer än fantastiska berättelser och ett fantastiskt språk. Den bok jag vände mig till nu senast var Charlotta Cederlöf’s ”Hello Love”.

”Hello Love”, alltså. Boken handlar om en Helena Olsson som 1984 bor i Gävle och drömmer sig bort. Helena’s bästa kompis har redan flyttat till London, och i början av 1985 flyttar hon efter. I London träffar hon mer eller mindre intressanta människor, hänger mest på sitt ”youth hostel” och gör inte särskilt mycket coola grejer alls. Fastän hon trivs rätt bra i London slutar det med att hon inser att det hon letar efter fanns hemma i Gävle... Ja, det är kylshigt. Det är typiskt och enkelt, och man vet hur det kommer att gå från början, även när man inte läst boken förut. Men jag tycker om den i alla fall.

Jag brukar kalla en viss sorts romaner ”ärliga”, vilket egentligen antagligen är helt fel ord. Det jag menar är att dom är vad dom är. Dom presenteras inte som mer än så, och dom uppfyller sina egna krav. En anledning till att jag gillar att läsa ungdomsromaner är att dom ofta känns så. Jag antar att ”Hello Love” också är rätt ärlig. Och så är den söt, vilket inte avskräcker mig, snarare tvärt om. Och även om det är meningen att den ska utspela sig på åttiotalet så känner jag igen vissa av mina vänner i den så mycket att det är både kul och sorgligt. Det är helt enkelt en är en perfekt läsa/läsa-om-när-huvudet-är-fullt bok. Faktum är att jag köpte den med en check på Pocket Shop en dag när jag insåg att jag skulle få vänta en timme extra vid medborgarplatsens tunnelbana. Jag borde nog göra spontana bokinköp/lån oftare, för man kan hitta guldkorn ibland!

torsdag, maj 25, 2006

Bibliotek: Notting Hill Gate Library i London

lib2 Fiiint.

Romaner: Guide

Guide Jag hade som mål att nästa bloginlägg INTE skulle handla om Dennis Cooper... Den planen föll tyvärr igenom eftersom jag för närvarande är mitt uppe i "Guide". Jag vet inte om man bör skriva recensioner innan man är färdig med en bok egentligen, så vi kan kalla det här en kommentar i stället.

Guide handlar om ett gäng karaktärer och hoppar rätt så fritt emellan dom, men är berättad genom en huvud person eller narator, Dennis, som är en författare som håller på att skriva en bok... Ja, precis, meta. Meta så att det stänker om det.

Nu är det ju så att både gillar och hatar meta (precis som jag både gillar och hatar första persons perspektiv) och den här romanen balanserar verkligen på linjen, men den klarar sig. Kanske delvis för att jag hänger så mycket på Dennis blog och det alltså inte känns så långsökt att läsa om hans "verkliga" tankar... om nu tankarna i romanen ÄR verkliga, förstås. Det är ju sånt man får fundera på i meta-literatur, och vad som (i alla fall till en del) gör den intressant.

Personligen läser jag aldrig litteratur som verklighet, inte ens biografier. Inte på grund av teoretiska, dekonstruktiva idéer om att det är omöjligt att helt återge verkliga händelser utan för att jag helt enkelt inte KAN se något som är nedskrivet som verklighet. Hell, jag har ofta problem med att se saker som folk berättar för mig om sig själva som verklighet. Det är inte det att jag inte bryr mig, det är bara det att på samma gång som jag bryr mig så betraktar jag allt från ett... tja, artistiskt perspektiv, kanske, och då blir intressanta berättelser genast till en sorts fiktion som jag kanske kan integrera någonstans. Jag tror inte att det är något som bara jag gör, så klart, men jag tror inte att all gör det. Det beror på vilken sorts person man är, liksom. Om man ska kunna skapa på ett visst sätt så måste man nog kunna betrakta på ett visst sätt också. Lite som Cooper faktiskt skriver i just "Guide": the artists, the users, the interpreters (82).

Jag tro att det där sättet att betrakta på är en anledning till att jag gillar Coopers böcker så mycket. Alltså, som sagt så tycker jag inte att scat eller mord är särskilt sexigt, och det finns en massa sånt i Guide också. Det är inte hett, men det är intressant. Dom flesta skrivna sexscener är ändå överskattade, tycker jag. När jag läser en bok vill jag oftast inte läsa något där författaren uppenbarligen försöker få scenen att verka sexig... det blir liksom som om han/hon integrerar porr och litteratur, och för att vara helt ärligt så läser jag porr om jag vill ha det och litteratur om jag vill ha det. Men det FINNS så klart bra sexscener också. Det är såna scener där författaren liksom försöker beskriva själva sexet och vad som pågår i huvudet på karaktärerna utan att göra det sexigt. Såna scener är väldigt intressanta. Jag menar, sex kan ju bli så himla fel och så himla rätt, och det har oftast inte bara med själva den fysiska sexigheten att göra utan med folks tankar och beteende. Så: Ja tack till intressanta sexscener, nej tack till sexiga sådana.

Förresten är det nog lite tur att jag skriver det här på svenska, annars hade känts konstigt att skriva så mycket om Dennis böcker, eftersom jag vet att han bara kan följa länken från min kommentarer hit (och redan har gjort det, han sa att den verkade intressant och att han önskade att an kunde läsa svenska... heh) och så.


Jag lovar att det kommer inlägg om andra författare och böcker snart...

over and out!

måndag, maj 15, 2006

Bibliotek: Svenska barnboksintstitutet

Idag skaffade jag mig mitt fjärde bibliotekskort. Jag är nu officiellt låntagare på Stockholms stadsbibliotek, Stockholms universitetsbibliotek, Kungl. biblioteket och Svenska barnboksinstitutets bibliotek. Snacka om biblioteksjunkie...

Hur som helst så blev jag lite kär i SBI. Dom har alla svenska barn- och ungdomsböcker och alla barn- och ungdomsböcker som finns översatta från och med 1967. Och en hel del böcker på orginalspråken, så klart! Dessutom har dom en himla massa teoretiskt material och uppsatser från svenska universitet.

Eftersom jag, som folk antagligen vet vid det här laget, är lite lagom besatt av (särskilt svenska) ungdomsböcker med temat homosexualitet prövade jag att söka lite på det och hittade såklart flera teoretiska böcker och en uppsats som jag MÅSTE läsa. Så nu vet jag vad jag ska göra i sommar... vadå vänta tills jag faktiskt läser litteraturvetenskap på svenska? Vill ha nu! NU! Varför börjar jag alltid planera mina uppsatser något år i förväg? Det känns lite off, liksom. Blir så svårt att hålla sig intresserad av a-kursen då. Meeeen, vadå. Det är ju så intressant!

Dom teoretiska böckerna får man låna hem, men inte barn- och ungdomsböckerna, eftersom SBI är en underavdelning av Kungl. biblioteket och alltså har som syfte att samla allt som finns utgivet i Sverige. Men gå dit och kolla, vet ja! Jag tänker i alla fall beställa upp lite ungdomsböcker någon dag och sitta där och läsa dom. Ungdomsböcker är ju ofta rätt så korta och lättlästa, och jag har faktiskt suttit och läst hela böcker på andra bibliotek förut, så jag vet att man kan hinna om man bara vill ;)

Jag borde skriva om min relation till ungdoms litteratur, och ungdomslitteratur vs. finlitteratur... och ungdoms litteratur vs. trashlitteratur också. Tyvärr har jag inte mer tid nu, men ni kan förvänta er ett sådant bloginlägg längre fram!

söndag, maj 14, 2006

Böcker: Bokstavligt Talat - Samtal i Stan

Människor är konstiga. Det är därför sånna här tjuvlyssningsgrejer är så roliga. Visserligen har folk jag känt gjort det sen jag gick på skrivarkurs i åttan, men spillerill, det är fortfarande lika kul även om det verkar som om folk ibland tror att det är deras egna idé.

Exempel från boken:

1 maj, 11:20
Café, Bellmansgatan


- Folk glömmer bort hur pass bra det funkar i sverige till exempel. 500 små utteliggare när det säkert finns 1 miljon.
- Fast det är väll inte så lyckat?
- Jo, det är det... Jaha, då hinner inte du demonstrera idag då?
- Nej.
- Själv är jag redan ute ur leken. Jag är förtidspensionerad.
- Får man inte demonstrera då?
- Nej, det blir bara: jag vill ha mer pengar, jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha! Upp till kamp bara för att det är demokrati. Upp till kamp!


Sånt kan man inte skriva själv. Åh, jag älskar människor. Tänk vad tråkigt man skulla ha utan dom. Jag gillar verkligen att sitta och lyssna även på folk som är kompletta idioter, så det här passar mig precis.

Och så lite äkta bloggande, nu med tjuvlyssningsidor!

TEH ONE AND ONLY: Overheard in New York
Och så en svensk sida: Tjuvlyssnat.se (Den här länken kommer från Sara som har A Reading Adventure :) )

fredag, maj 12, 2006

Roman: The Sluts

I förrgår köpte jag Dennis Coopers ”The Sluts”. Igår läste jag ut den. Jag är allt lite kär i Coopers prosa fortfarande. Det var inte samma sköna chock som när jag lästa Closer första gången såklart, jag har ju hunnit inse att det finns en snubbe som skriver om det Cooper skriver om och dom av hans böcker som jag läst är ganska lika när det gäller teman och bildspråk. Det spelar inte så stor roll, Cooper är ändå en sjukt bra författare. Och så slår hans böcker ju nästan alltid an på en av mina favoritteman (gissa vilket! fem poäng per rätt gissning!), vilket gör att det är lättare att ta...
The Sluts utspelar sig i princip helt på Internet, och är berättad genom forumdiskussioner, onlinerecensioner av manliga prostituerade, mail, fax och några samtal som återges endast som dialog utan kontext. Boken är en sorts pusseldeckare på samma gång som den (precis som Cooper’s böcker brukar göra) berättar historien om utsatta unga män som tappar bort sig själva i en dimma av droger och våldsam sex, samt dom äldre männen som utnyttjar/älskar dom.
Man skulle kunna tro att dom enda som läser såna här böcker är folk som tänder på scat, blod och annat som inte passar in i den allmänna idén om en hälsosam sexualitet, men faktum är att hur sexualliberal jag än är så tycker jag faktiskt att bajssex bara är äckligt. Om folk vill hålla på med det, så visst, kul för dom, men jag skulle inte välja en bok för att den innehåller scat, och inte för att den innehåller våld och sexuella fantasier som involverar mord, heller. Det är inte min grej, liksom. Jag tycker faktiskt att kastraktioner är rätt oattraktiva.
Ändå älskar jag Cooper… varför? För att, som jag sa tidigare, han är en sjukt bra författare. Upplägget i The Sluts, till exempel, med forum och e-mail, skapar en berättelse där man inte kan lita på någon, eller i alla fall inte veta om man kan lita på någon, precis som det är på Internet i verkligheten. Och man blir verkligen intresserad, precis som männen som besöker forumet där diskussionen om Brad och Brian (som är romanens fokus) börjar. Man blir som en av dom, letar efter ledtrådar, försöker räkna ut vem som är en riktig person och vem som är fejk, vad som verkligen hänt och vad som inte hänt, osv. Man oroar sig för killarna som slängs omkring som trasor mellan vuxna män utan medkänsla. Det är väldigt effektivt, helt enkelt.
Sen lär man sig ju alltid någonting nytt när man läser Cooper, också. Den här gången lärde jag mig t ex om breeding… vilket innebär bareback sex där den givande personen är HIV positiv. Helt sjuk fetish att utöva, egentligen, att infektera andra med HIV, men ändå… man vet aldrig när den informationen kommer till användning!

torsdag, maj 11, 2006

Det är klar grabben ska ha en literaturblog!

tisdag, januari 10, 2006

Böcker: Läst 2005

Första listan som skrevs ned helt och hållet på datorn, och alltså första listan som bör vara något sånär korrekt.

Bokstäverna efter titlarna i mina "läst" inlägg avläses såhär:



Ungdomsböcker = U
Deckare = D
Biografier = B
Autobiografier= AB
Nonfiction = NF
Science fiction = SF
Barnböcker = BB
HBTQ-relaterat = Q
Poesi/Drama = P
Fantasy = F
Cyber Punk = CP
Dagböcker = DA
Noveller = N



2005

?/12 Hamlet, Prince of Denmark - William Shakespeare
P
7/12 Zip - Elvira Birgitta Holm
QU
3/12 Making History - Stephen Fry
Q
28/11 Rebell med frusna fötter - Johanna Nilsson
23/11 Orlando - Virginia Woolf
Q
15/ 11 When Jeff Comes Home - Catherine Atkins
U
10/11 Flammer i Snö - Ingvar Ambjørnsen
QU
8/11 Women in Love - D.H Lawrence
24/10 Dagar med Nick - Christian Nyeröd
Q
17/10 The Last September - Elisabeth Bowen
11/10 Lighthousekeeping - Jeannette Winterson
Q
10/10 The Odd Women - George Gissing
1/10 Frisk - Dennis Cooper
Q
28/9 Letters from a Short Rescidence in Sweden, Norway and Denmark - Mary Wollstonecraft
NFAB
17/9 The Liar - Stephen Fry
Q
14/9 Oroonoko - Aphra Behn
BAB
?/9 The Rules of Attraction - Brett Easton Ellis
Q
?/9 The diary of miss Idilia Dubb
NFDA
25/8 Norweigan Wood - Haruki Murakami
22/8 Brideshead Revisted - Evelyn Waugh
5/8 Bröder (Bruder) - Ted van Lieshout
QU
3/8 Closer - Dennis Cooper
Q
?/7 Väggen (Die Wand) - Marlene Haushofer
21/7 Harry Potter and the Half Blood Prince - JK Rolwing
F
18/7 The Heart is Deceitful Above all Things - J.T Leroy
Q
16/7 The Virgin Suicides - Jeffrey Eugenides
10/7 Lady Windemeres Fan - Oscar Wilde
P
8/7 Buddha of Suburbia - Hanif Kureshi
Q
15/6 The Chocolate War - Robert Cormier
U
6/6 A Home at the End of the World - Michael Cunningham
Q
3/6 The Giver - Lois Lowry
SFU
3/6 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett
BB
18/5 Skyline - Patricia Schonstein Pinnock
U
17/5 Ghosts - Paul Auster
D
16/5 City of Glass - Paul Auster
D
13/5 The Perks of Being a Wallflower - Stephen Chbosky
UQ
12/5 The Tempest - William Shakespeare
PF
9/5 A Separate Peace - John Knowless
7/5 Duktig Pojke - Inger Edelfeldt
Q
20/4 Heart of Darkness - Joseph Conrad
17/4 Det jag inte säger - Katja Timgren
UQ
15/4 The Wonderful Wizard of Oz - L.Frank Baum
BBF
?/3 Kommisarien och tystnaden - Håkan Nesser
D
?/3 Annie John - Jamaica Kincaid
UAB
1/3 Jane Eyre - Charlotte Brontë
?/2 (Un) Arranged Marriage - Bali Rai
U
?/1 Charlottes Web - J.B White
BB
?/1 Alice Adventures in Wonderland - Lewis Caroll
BBF
?/1 Hemligheter - Maja Spasova
NF