Bibliotek: Notting Hill Gate Library i London

Fiiint.

Romaner: Guide

Jag hade som mål att nästa bloginlägg INTE skulle handla om Dennis Cooper... Den planen föll tyvärr igenom eftersom jag för närvarande är mitt uppe i "Guide". Jag vet inte om man bör skriva recensioner innan man är färdig med en bok egentligen, så vi kan kalla det här en kommentar i stället.

Guide handlar om ett gäng karaktärer och hoppar rätt så fritt emellan dom, men är berättad genom en huvud person eller narator, Dennis, som är en författare som håller på att skriva en bok... Ja, precis, meta. Meta så att det stänker om det.

Nu är det ju så att både gillar och hatar meta (precis som jag både gillar och hatar första persons perspektiv) och den här romanen balanserar verkligen på linjen, men den klarar sig. Kanske delvis för att jag hänger så mycket på Dennis blog och det alltså inte känns så långsökt att läsa om hans "verkliga" tankar... om nu tankarna i romanen ÄR verkliga, förstås. Det är ju sånt man får fundera på i meta-literatur, och vad som (i alla fall till en del) gör den intressant.

Personligen läser jag aldrig litteratur som verklighet, inte ens biografier. Inte på grund av teoretiska, dekonstruktiva idéer om att det är omöjligt att helt återge verkliga händelser utan för att jag helt enkelt inte KAN se något som är nedskrivet som verklighet. Hell, jag har ofta problem med att se saker som folk berättar för mig om sig själva som verklighet. Det är inte det att jag inte bryr mig, det är bara det att på samma gång som jag bryr mig så betraktar jag allt från ett... tja, artistiskt perspektiv, kanske, och då blir intressanta berättelser genast till en sorts fiktion som jag kanske kan integrera någonstans. Jag tror inte att det är något som bara jag gör, så klart, men jag tror inte att all gör det. Det beror på vilken sorts person man är, liksom. Om man ska kunna skapa på ett visst sätt så måste man nog kunna betrakta på ett visst sätt också. Lite som Cooper faktiskt skriver i just "Guide": the artists, the users, the interpreters (82).

Jag tro att det där sättet att betrakta på är en anledning till att jag gillar Coopers böcker så mycket. Alltså, som sagt så tycker jag inte att scat eller mord är särskilt sexigt, och det finns en massa sånt i Guide också. Det är inte hett, men det är intressant. Dom flesta skrivna sexscener är ändå överskattade, tycker jag. När jag läser en bok vill jag oftast inte läsa något där författaren uppenbarligen försöker få scenen att verka sexig... det blir liksom som om han/hon integrerar porr och litteratur, och för att vara helt ärligt så läser jag porr om jag vill ha det och litteratur om jag vill ha det. Men det FINNS så klart bra sexscener också. Det är såna scener där författaren liksom försöker beskriva själva sexet och vad som pågår i huvudet på karaktärerna utan att göra det sexigt. Såna scener är väldigt intressanta. Jag menar, sex kan ju bli så himla fel och så himla rätt, och det har oftast inte bara med själva den fysiska sexigheten att göra utan med folks tankar och beteende. Så: Ja tack till intressanta sexscener, nej tack till sexiga sådana.

Förresten är det nog lite tur att jag skriver det här på svenska, annars hade känts konstigt att skriva så mycket om Dennis böcker, eftersom jag vet att han bara kan följa länken från min kommentarer hit (och redan har gjort det, han sa att den verkade intressant och att han önskade att an kunde läsa svenska... heh) och så.


Jag lovar att det kommer inlägg om andra författare och böcker snart...

over and out!

Bibliotek: Svenska barnboksintstitutet

Idag skaffade jag mig mitt fjärde bibliotekskort. Jag är nu officiellt låntagare på Stockholms stadsbibliotek, Stockholms universitetsbibliotek, Kungl. biblioteket och Svenska barnboksinstitutets bibliotek. Snacka om biblioteksjunkie...

Hur som helst så blev jag lite kär i SBI. Dom har alla svenska barn- och ungdomsböcker och alla barn- och ungdomsböcker som finns översatta från och med 1967. Och en hel del böcker på orginalspråken, så klart! Dessutom har dom en himla massa teoretiskt material och uppsatser från svenska universitet.

Eftersom jag, som folk antagligen vet vid det här laget, är lite lagom besatt av (särskilt svenska) ungdomsböcker med temat homosexualitet prövade jag att söka lite på det och hittade såklart flera teoretiska böcker och en uppsats som jag MÅSTE läsa. Så nu vet jag vad jag ska göra i sommar... vadå vänta tills jag faktiskt läser litteraturvetenskap på svenska? Vill ha nu! NU! Varför börjar jag alltid planera mina uppsatser något år i förväg? Det känns lite off, liksom. Blir så svårt att hålla sig intresserad av a-kursen då. Meeeen, vadå. Det är ju så intressant!

Dom teoretiska böckerna får man låna hem, men inte barn- och ungdomsböckerna, eftersom SBI är en underavdelning av Kungl. biblioteket och alltså har som syfte att samla allt som finns utgivet i Sverige. Men gå dit och kolla, vet ja! Jag tänker i alla fall beställa upp lite ungdomsböcker någon dag och sitta där och läsa dom. Ungdomsböcker är ju ofta rätt så korta och lättlästa, och jag har faktiskt suttit och läst hela böcker på andra bibliotek förut, så jag vet att man kan hinna om man bara vill ;)

Jag borde skriva om min relation till ungdoms litteratur, och ungdomslitteratur vs. finlitteratur... och ungdoms litteratur vs. trashlitteratur också. Tyvärr har jag inte mer tid nu, men ni kan förvänta er ett sådant bloginlägg längre fram!

Böcker: Bokstavligt Talat - Samtal i Stan

Människor är konstiga. Det är därför sånna här tjuvlyssningsgrejer är så roliga. Visserligen har folk jag känt gjort det sen jag gick på skrivarkurs i åttan, men spillerill, det är fortfarande lika kul även om det verkar som om folk ibland tror att det är deras egna idé.

Exempel från boken:

1 maj, 11:20
Café, Bellmansgatan

- Folk glömmer bort hur pass bra det funkar i sverige till exempel. 500 små utteliggare när det säkert finns 1 miljon.
- Fast det är väll inte så lyckat?
- Jo, det är det... Jaha, då hinner inte du demonstrera idag då?
- Nej.
- Själv är jag redan ute ur leken. Jag är förtidspensionerad.
- Får man inte demonstrera då?
- Nej, det blir bara: jag vill ha mer pengar, jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha! Upp till kamp bara för att det är demokrati. Upp till kamp!

Sånt kan man inte skriva själv. Åh, jag älskar människor. Tänk vad tråkigt man skulla ha utan dom. Jag gillar verkligen att sitta och lyssna även på folk som är kompletta idioter, så det här passar mig precis.

Och så lite äkta bloggande, nu med tjuvlyssningsidor!

TEH ONE AND ONLY: Overheard in New York
Och så en svensk sida: Tjuvlyssnat.se (Den här länken kommer från Sara som har A Reading Adventure :) )

Roman: The Sluts

I förrgår köpte jag Dennis Coopers ”The Sluts”. Igår läste jag ut den. Jag är allt lite kär i Coopers prosa fortfarande. Det var inte samma sköna chock som när jag lästa Closer första gången såklart, jag har ju hunnit inse att det finns en snubbe som skriver om det Cooper skriver om och dom av hans böcker som jag läst är ganska lika när det gäller teman och bildspråk. Det spelar inte så stor roll, Cooper är ändå en sjukt bra författare. Och så slår hans böcker ju nästan alltid an på en av mina favoritteman (gissa vilket! fem poäng per rätt gissning!), vilket gör att det är lättare att ta...

The Sluts utspelar sig i princip helt på Internet, och är berättad genom forumdiskussioner, onlinerecensioner av manliga prostituerade, mail, fax och några samtal som återges endast som dialog utan kontext. Boken är en sorts pusseldeckare på samma gång som den (precis som Cooper’s böcker brukar göra) berättar historien om utsatta unga män som tappar bort sig själva i en dimma av droger och våldsam sex, samt dom äldre männen som utnyttjar/älskar dom.

Man skulle kunna tro att dom enda som läser såna här böcker är folk som tänder på scat, blod och annat som inte passar in i den allmänna idén om en hälsosam sexualitet, men faktum är att hur sexualliberal jag än är så tycker jag faktiskt att bajssex bara är äckligt. Om folk vill hålla på med det, så visst, kul för dom, men jag skulle inte välja en bok för att den innehåller scat, och inte för att den innehåller våld och sexuella fantasier som involverar mord, heller. Det är inte min grej, liksom. Jag tycker faktiskt att kastraktioner är rätt oattraktiva.

Ändå älskar jag Cooper… varför? För att, som jag sa tidigare, han är en sjukt bra författare. Upplägget i The Sluts, till exempel, med forum och e-mail, skapar en berättelse där man inte kan lita på någon, eller i alla fall inte veta om man kan lita på någon, precis som det är på Internet i verkligheten. Och man blir verkligen intresserad, precis som männen som besöker forumet där diskussionen om Brad och Brian (som är romanens fokus) börjar. Man blir som en av dom, letar efter ledtrådar, försöker räkna ut vem som är en riktig person och vem som är fejk, vad som verkligen hänt och vad som inte hänt, osv. Man oroar sig för killarna som slängs omkring som trasor mellan vuxna män utan medkänsla. Det är väldigt effektivt, helt enkelt.

Sen lär man sig ju alltid någonting nytt när man läser Cooper, också. Den här gången lärde jag mig t ex om breeding… vilket innebär bareback sex där den givande personen är HIV positiv. Helt sjuk fetish att utöva, egentligen, att infektera andra med HIV, men ändå… man vet aldrig när den informationen kommer till användning!

Det är klar grabben ska ha en literaturblog!