Roman: Call Me By Your Name

Call Me By Your Name av André Aciman är en kärlekshistoria som så många andra - en berättelse om ett möte en sommar, några förtrollade veckor och en förtrollning som inte släpper taget. Det har gjorts förut men när det görs väl förtjänar det att göras igen. Egentligen har jag svårt för det där med "my sun and stars", med the one and only, eller, som det heter i boken "We had found the stars, you and I. And this is given once only." Det känns så fatalistiskt och sorgligt, det där med något som inte kan överträffas, oavsett vad en tycker om att ha älskat och förlorat. Nåväl, Aciman lyckas hur som helst  beskriva den där överväldigande förälskelsen och sedan kärleken på ett övertygande sätt, och skapa en spänning mitt i den långsamma sommartillvaro i en amerikansk universitetsprofessors (huvudpersonens pappa) Italienska villa som det hela utspelar sig i. Det är också skönt att få läsa en kärlekshistoria om två män som inte uppehåller sig vid det problem som en sådan kärlek kan mötas av i verkligheten, men som inte heller ignorerar dem helt. I Acimans roman är det kärleken, den som överröstar allt och ger det ett magiskt skimmer, som är viktigt, och verkligheten runtomkring liksom bara finns där.

Vad gäller beskrivningen av kärleken är särskilt den scen varifrån bokens titel kommer stark och vacker. Jag vill inte avslöja för mycket ifall någon faktiskt vill läsa boken, men det är definitvt en bra val av titel. Ett annat citat om kärlek  är detta:

“Or are "being" and "having" thoroughly inaccurate verbs in the twisted skein of desire, where having someone's body to touch and being that someone we're longing to touch are one and the same, just opposite banks on a river that passes from us to them, back to us and over to them again in this perpetual circuit where the chambers of the heart, like the trapdoors of desire, and the wormholes of time, and the false-bottomed drawer we call identity share a beguiling logic according to which the shortest distance between real life and the life unlived, between who we are and what we want, is a twisted staircase designed with the impish cruelty of M. C. Escher.”

Jag vet faktiskt inte exakt vad jag tycker om det. På ett sätt känns det överbelamrat och tungt, men på ett annat sätt gillar jag det här greppet på den gamla goda frågan "vill ha eller vill va?" Det är interiktigt representativt för boken - det är mycket mer abstrakt än de flesta beskrivningarna av kärlek och lust som den innehåller - men stilen är ändå onekligen Acimans. Det som egentligen gör beskrivningen av kärlek så övertygande i den här boken är karaktärernas handlingar, och de tror jag det är bättre om ni får läsa om själva!

En anledning till att det är möjligt för Aciman att inte uppehålla sig vid den verklighet som bokens huvudpersoner, Elio och Oliver, befinner sig i, är antagligen att de lever i en extremt priviligerad värld och har råd att hänge sig åt sina känslor - resten kommer ändå lösas sig. Det är en värld med Amerikanska universitetsex-pats i Italien, med diskussioner om för-sokratikerna, transkribering av klassisk musik, egen pool vid huset och festande i Rom utan tanke på de ekonomiska konsekvenserna. Miljöerna som beskriv är genomgående vackra, hav och sol och klippor, eller fuktiga, smutsiga gator i Rom som lyckas vara romantiska mitt i sin smutsighet. Människorna Elio och Oliver stöter på är spännande, vackra - alla på sitt eget sätt - öppna och varma. Det är på ett sätt befriande att ingenting i romanen försöker ursäkta detta, det hade känts påklistrat. Samtidigt kan det stå en upp i halsen att läsa om allt detta och sedan om det napolitanska paret som jobbar som kock och chaufför (chaufför!) hos  professorn.

En annan sak som dök upp plötsligt och nästan fick mig att sluta läsa var en lång utläggning av en perifer karaktär (en poet som ligger på samma förlag som Oliver) där han pratar om sina upplevelser i Thailand. Fram tills dess (kanske lite mer än två tredjedelar in i boken) hade jag förvånats över att se så lite exotisering av rasifierade och transpersoner i en roman som handlar om vita (om än judiska) män (jag duckar för ordet "bögar" i det här fallet, det känns, utifrån bokens innehåll, irrelevant). Vilken tur då (lol) att Aciman lyckades packa in lika mycket exotisering av både rasifierade och transpersoner som det brukar vara i en hel roman på några få sidor. Visserligen tror jag att det är mening att läsaren ska uppfatta Poeten som inte helt sympatisk, men den bit där han pratar om Thailand är ändå extremt problematisk. Lite kväljande, till och med.

Som jag skrev ovan är det befriande att Aciman låter det synas att det är ett normbryt att Elio och Oliver är män som älskar varandra, men inte alls fokuserar på det. Det är också befriande att boken inte är någon sorts gay coming-of-age narrativ där karaktärerna kommer ut på andra sidan beredda att gå först i Prideparaden. Både Elio och Oliver har olika typer av förhållanden med kvinnor, och även om särskilt ett av dem framstår som sätt att undvika den riktiga kärleken så handlar det inte om att någon tvingar sig att vara med en kvinna trots motvilja, det finns njutning där också, och välvilja och ömhet. Det ären beskrivning av sexualitet som inte alls fastnar i de dikotomier som ofta uppstår i böcker som vill behandla kärlek mellan två personer av samma kön. På samma sätt är det faktum att huvudpersonerna knappast verkar avunsjuka på varandras andra... kanske kan en säga partners, befriande och ovanligt. Att en författare inte använder avundsjuka för att bevisa styrkan i sina karaktärers känslor känns annorlunda, och skönt.

Allt som allt var Call Me By Your Name rent stilmässigt en perfekt bok att läsa såhär i sommartider, långsam men ändå spännande, med en fin beskrivning av körlek och otroligt somrig, men ibland nästan plågsam i sina beskrivningar av en vacker, priviligerad värld.

Roman: Kapitulera omedelbart eller dö

Egentligen var det den här boken som gjorde att jag kände att jag ville skriva något i bloggen igen. För den här boken är fantastisk, och jag ville få en chans att skriva om att den är det och hur den är det och vad det betyder. Eller, jag kände att jag BEHÖVDE skriva om det. Det var någon vecka sedan, och egentligen borde jag väl ha skrivit då för att få med den där direkta upplevelsen, men det gjorde jag inte. Kanske är det bra - vet inte hur intressant en text skriven ur det där värsta litteraturruset skulle bli.

Ibland när jag har läst ut en bok, eller är på väg att läsa ut den, så växer en känsla i mig som, trots att den är direkt baserad på en författares förmåga att skriva, inte alls känns textkopplad, för att den är så fysisk - en sorts fladdrande upphetsning över att någon KAN SKRIVA SÅ BRA. Inte den där "Åh, måste läsa vidare det är så spännande!"-känslan alltså, utan ett rus som kommer sig av de sätt på vilka författaren använt sig av språket för att förmedla det där spännande, eller det vackra, eller det hemska, eller det roliga. När jag läste Kapitulera omedelbart eller dö började den känslan krypa sig på mig redan rätt tidigt i boken - det handlar om en blandning av att Näsling skriver om saker som jag känner igen och med ett språk som jag kunde identifiera mig med - att språket liksom lyfter berättelsen, är berättelsen. Att berättelsen berättas genom karaktärernas språk och att det är karaktärerna som är berättelsen.

Boken handlar om högstadiejejerna Lovely och Mary och deras relation - vad som händer i den och runt den. I några recensioner jag läst har jag sett att folk tycker att boken inte handlar om något, att den saknar en drivande handling. Jag både håller med och håller inte med - å ena sidan: boken handlar definitivt om något, den handlar om två personer, det som finns mellan dem och det de skapar tillsammans, å andra sidan: den har ingen drivande handling, det är inte en överleva-skolan-bok som handlar om att stå ut tills en får börja gymnasiet och ta sig ifrån det provinsiella högstadiet (där har vi förresten en ingång till vad som kanske skulle kunna bli en intressant jämförelse: småstadsskildringar och högstadieskildringar), eller en hur-ska-det-gå-relationshistoria, även om sådana element dyker upp. Och det är det som är fantastiskt. Jag tycker att det är oändligt skönt att få läsa en vardagsskildring utan en påklistrad spännande handling, för mig är det en av sakerna som gör att texten funkar så bra, både för att det är ett intressant och för att jag kan känna igen mig. Livet är inte alltid en stor resa mot ett mål, oftast pågår det bara och så ibland, korta stunder, bränner det till och blir något mer. I Kapitulera omedelbart eller dö skriver Näsling om de där stunderna när det bränner till. Boken är episodisk men sammanhängande, precis som livet. 

Boken centrerar alltså inte runt en handling, utan runt karaktärerna själva, och karaktärerna skapas och förstås genom det språk Näsling ger dem. Det är mitt i prick, och svajar aldrig. När jag läser funderar jag på hur andra upplever blandningen av citat, halvcitat och parafraser, ordlekar, språk (engelska och svenska mest), versaler och gemener - är det en spännande, ny språklig värld att gå in i och försöka förstå, eller är det något folk känner igen, känner sig bekväma i? För mig är det det senare - jag upplever inte Lovely och Marys språk som ett typiskt tonårsspråk, eller ens som ett typiskt-såna-där-coola-och-speciella-flickor-språk, utan som ett språk som finns och används av mig och människor runtomkring mig, kanske särskilt i internetsammanhang. Det är någonstans mittemellan talspråkligt och skriftspråkligt, precis som internetkommunikation ofta är. Jag försöker inte förenkla Näslings sätt att använda språket genom att säga att det är byggt på och anpassat efter en internetgeneration, för det tror jag inte, men det är en sorts språk som i världen utanför datorerna och internet ofta blir mycket privat och internt, mellan några få personer (som mellan Lovely och Mary i boken) medan det på internet, även när det används mellan samma personer, lätt exponeras för andra ögon. Att läsa om Mary och Lovely är alltså både som att få vara del av en relation så tight att den skapar sitt eget språk (eftersom Mary är jaget och skriver i presens är vi läsare med i situationerna, medan det händer) och läsa kommunikationen mellan de två personerna i relationen (eftersom så mycket av boken är byggt på dialog och att läsa den dialogen kan likna att läsa internetkommunikation). Läsaren är mitt i och ändå  utestängd från Lovely och Marys gemenskap.

En annan sak som är centralt i boken är växlingarna mellan verklighet och fantasi. Växlingarna är olika beroende på vilken fantasi det är, men är alltid perfekta. Och återigen känner jag igen mig - den där konstanta möjligheten till en annan värld, inte bara i ensamma fantasier (som när Mary tänker sig att hon möter Håkan Hellström, eller Jonas Hassen Khemiri) utan även i gemensamma fantasier (när Lovley och Mary drömmer sig bort till och samtidigt bygger upp kring sig, sitt framtida liv i London). Och det är ett så otroligt bra sätt att illustrera närheten i Lovely och Marys relation, för det är bara när en känner någon extremt väl och är extremt nära den som en kan göra det där - gå in i en gemensam fantasi och faktiskt vara i den. Sättet på vilket Näsling visar att detta händer gör det bara ännu mer övertygande, och smärtsamt avundsvärt. Jag har sett några personer spekulera i om Lovely verkligen finns eller om hon också är en fantasi - några korta stunder funderade jag på om det kunde vara så, men kom fram till att  jag inte tror det, och framför allt, att jag inte vill det. Jag vill att Lovely OCH Mary ska finnas och bestämmer mig därför för att de gör det. 

Jag tycker också att sättet som relationer hanteras på i boken är befriande. Det är som sagt inte en hur-ska-det-gå-relationshistoria, men det betyder inte att där inte finns kärlek, relationer eller känslor. Jag gillar att saker får vara förvirrande och oklara, att flera typer av relationer, vänskapliga och romantiska kan hända samtidigt och parallellt med en och samma eller flera olika personer och ha olika betydelse. För det är ju så det är. En bästa vän är ens bästa vän är ens partner in crime är ens stora kärlek är ens klippa osv. Och någonstan brevid är Håkan Hellström en vacker ung man. Ibland vill en både ha kakorna och äta upp dem och kanske smaka på några som ser fina ut men egentligen verkar rätt äckliga.

Och, som avslutning: som lärare tycker jag hemskt mycket om lärarporträtten. De kanske inte alltid är smickrande, men de är mänskliga, och lärarna slipper vara antingen fantastiska hjälteräddare eller hemska tyranner som lärare annars gärna är i högstadieskildringar. De är liksom... människor. Och det känns sant, Precis som så mycket annat i boken. Trots att Lovely och Mary har mycket tydliga och kanske inte direktnyanserade åsikter om andra så står det inte i vägen på det sätt som det ibland gör i jag-romaner, utan bidrar bara till upplevelsen av att Lovely och Mary faktiskt finns.

PS. Jag upptäcker att jag skriver Lovelys namn först, trots att Mary är jaget - eller kanske blir det så just för att Mary är jaget. Mary fokuserar hela tiden Lovely, det är Lovely som är mitten, och jag tänker på John Donnes "A Valediction: Forbidding Mourning" som innehåller en av de bästa beskrivningar av kärlek jag läst:

If they be two, they are two so
    As stiff twin compasses are two,
Thy soul, the fixed foot, makes no show
    To move, but doth if th' other do.

And though it in the center sit,
    Yet when the other far doth roam,
It leans, and hearkens after it,
    And grows erect as that comes home.

Such wilt thou be to me, who must
    Like th' other foot, obliquely run;
The firmness makes my circle just,
    And makes me end where I begun.

För Mary är Lovely passarens spets, fast i pappret och alltid i mitten. Den som hon cirklar runt åt vilket håll hon än rör sig. Och kanske är det oron för att förlora den där kontakten som allra oftast är anledningen till att de scener som beskrivs är just sådana där brännande ögonblick som jag skrev om tidigare.

Return of the reader

För ungefär 4,5 år sedan skrev jag senast ett inlägg här. Sen började jag arbeta med litteratur (nej, inte som författare eller något så spännande, som lärare, och inte lärare på universitet eller skrivarkurs, utan på en gymnasieskola), började läsa andras uppsatser om litteratur, och slutade skriva om den. När en får chansen att uttrycka sig om litteratur hela tiden i sitt arbetsliv försvinner kanske behovet av att göra det på fritiden. Eller så har jag bara inte orkat, det är lite oklart. Tydligt är hur som helst att sist jag nämnde en paus i bloggen så var det också p.g.a jobb, eller snarare praktiken som sedan blev mitt jobb. Detta jobb har faktiskt gett mig oändligt många nya ingångar till och perspektiv på litteratur när jag läst den tillsammans med mina elever,så det är inte som att tankeverksamheten varit nedlagd, den har bara kommit andra än bloggläsare till del. Men nu då - vad händer nu? Är det här en comeback? Kommer jag orka nu? Kanske, jag lovar mig själv att inte lägga upp detta återkomsinlägg förrän jag skrivit iaf ett faktiskt om-en-bok-inlägg så att det blir en mini-comeback oavsett senare aktivitet. Grejen är den att jag ju såklart läst böcker även under de år då jag inte skrivit om dem, jag har faktiskt t.o.m läst böcker som jag inte behövt läsa för jobbet, och hela tiden tänkt att det vore intressant att skriva/prata om dem, men helt enkelt inte kommit mig för. Jag tror att när en skriver om en bok så lär en sig något om sin läsupplevelse som en inte kommer åt genom att bara tänka på den. Jag känner att det är dags att jag tar tag i det här med att lära mig mer om mina läsupplevelser och analysera det jag läser, det är ju ändå något av det bästa jag vet. Under dessa fyra år har jag också då och då fått små uppmuntrande kommentarer från vänner som tycker att jag ska gå tillbaka till att skriva här, vilket såklart är smickrande. Vet dock inte om jag vågar säga till folk att jag skriver här igen förrän jag gjort några inlägg (om det nu blir några fler) så att det inte blir ett pinsamt antiklimax. Nåväl: onwards, comrades, här kommer ett inlägg om Kapitulera omedelbar eller dö, läs, begrunda!

Böcker: Läst 2012

Har skrivit dessa i ett engelskspråkigt dokument de senaste åren, så ni får hålla tillgodo ned engelskspråkiga kategorier.

Youth fiction = Y
Detective Stories/Whodunit = D
Biographies = B
Autobiographies = AB
Nonfiction = NF
Science fiction = SF
Childrens Books = CH
Queer-related = Q
Poetry/Plays = P
Fantasy = F
Cyber Punk = CP
Diaries = DI
Short Stories = SS

29/12 Kapitulera omedelbart eller dö – Sanne Näsling YQ

25/12 Smittad – Johanna Strömquist Q

?/? Het SSE

?/? Amatka – Karin Tidbeck SF

?/? Vem är Arvid Pekon? - Karin Tidbeck SS SF

?/? Stranger things happen – Kelly Link SS

25/11 Jellicoe Road – Melina Marchetta Y

20/11 Den amerikanska flickan – Monika Fagerholm

?/10 Vi ses på Place de la Sorbonne – Justine Lévy

?/10 Liten parlör för älskande – David Levithan

?/? Last exit to Brooklyn – Hubert Selby

?/? Pollen – Jeff Noon CP

?/? Skugglegender – Per Hagman SS

?/? Röd självbiografi – Anne Carson P

?/8 Rubyfruit Jungle – Rita Mae Brown Q

?/7 The city and the pillar – Gore Vidal SS

?/7 Den parfekte vännen – Jonas Karlsson SS

?/7 Biroller – Ninni Holmqvist SS

?/5 Undantagen – Mats Kolmisoppi SS

?/? The swimmingpool library – Alan Hollinghurst Q

?/? Girl with curious hair – David Foster SS

?/? House of Leaves – Mark Z. Danielwski SF

?/? Rytmen i blodet – Jeff Noon CP

?/? Precious – Sapphire

2/4 100 tag med hårborsten före sängdags – Melissa Panarello

?/3 Margot – Michal Witkowski Q

?/3 Pojkarna – Jessica Schiefauer Q Y

?/3 Bluebeards Egg – Margaret Atwood SS

?/3 Giovanni's Room – James Baldwin Q

?/3 Kärlekens Brutala Språk – Alicia Erian SS

?/3 Maskerad – Andrés Stoopendal Q

?/3 Den andre Will Grayson . David Levithan & John Green Q Y

?/3 Bubblor – ClaireCastillon SS

?/2 Odjuret med två ryggar – Emily Maguire

?/2 Written on the Body – Jeanette Winterson Q

?/2 Gloria – Sara Shamloo

?/2 Dash and Lily's Book of dares – Rachel Cohn & David Levithan Y

?/2 Towelhead – Alicia Erian

3/2 Nio Nätter – Bernardo Carvalho

?/1 Det händer nu – Mats Kolmisoppi SS

?/1 If I loved you, I would tell you this – Robin Black SS

?/1 Stories – Ed. Neil Gaiman and Al Sarrantonio SS

Böcker: Läst 2011

Har skrivit dessa i ett engelskspråkigt dokument de senaste åren, så ni får hålla till godo ned engelskspråkiga kategorier.

Youth fiction = Y
Detective Stories/Whodunit = D
Biographies = B
Autobiographies = AB
Nonfiction = NF
Science fiction = SF
Childrens Books = CH
Queer-related = Q
Poetry/Plays = P
Fantasy = F
Cyber Punk = CP
Diaries = DI
Short Stories = SS

?/12 We – Yevgeny Zamyatin SF

9/12 Annabel – Kathleen Winter Y Q

?/11 No One Belongs Here More Than You – Miranda July SS

?/? Sex – Sara Vilius

?/? Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska – Claire Castillon

?/? Brave New World – Adolous Huxley SF

?/? The Difference Engine – William Gibson CP

5/8 Lift - Hanna Wikman Q
2/8 A Single Man - Cristopher Isherwood Q
?/7 Farväl till Berlin - Cristopher Isherwood
19/7 Eterneller - Viktor Johansson SF
?/7 Noll att förlora - Brett Easton Ellis
?/7 Automated Alice - Jeff Noon CP
4/7 Isak och Billy - Kristoffer Folkhammar Q
1/7 Dancer from the Dance - Andrew HolleranQ
?/6 Boys and Girls - Antologi QSS
?/? Stars in my pocket like grains of sand - Samuel R Delaney SF
10/3 Det händer nu - Sofia Nordin YQ
?/3 Amado Mio - Pier Paolo PassoliniQ
24/2 Arthur Cravan drunknade aldrig - Philippe Dagen
?/2 Sargassohavet - Jean Rhys
?/2 Brighton Rock - Graham Greene
3/2 När all förändrades - Antologi SFSS
20/1 Ladies - Mara Lee Q
?/1 Därunder ett helvete - Claire Castillon
?/1 Stjärnans ögonblick - Clarice Lispector

Böcker: Läst 2010

Har skrivit dessa i ett engelskspråkigt dokument de senaste åren, så ni får hålla tillgodo ned engelskspråkiga kategorier.

Youth fiction = Y
Detective Stories/Whodunit = D
Biographies = B
Autobiographies = AB
Nonfiction = NF
Science fiction = SF
Childrens Books = CH
Queer-related = Q
Poetry/Plays = P
Fantasy = F
Cyber Punk = CP
Diaries = DI
Short Stories = SS

2010
?/12 Hemlig Lycka - Clarice LispectorSS
22/12 Alla har ett hungrigt hjärta - Bjørn SortlandY
?/12 Insekt - Claire Castillon SS
?/11 En station från Paradiset - Mariette Glodeck Q
6/11 Skamlöst QSS
?/11 Darling River - Sara Stridsberg
?/11 När kommer du tillbaka? - Marika Kolterjahn Y
30/10 Bilden - Jean de Berg Q
?/10 Nick and Norahs infinite playlist - Rachel Cohn och David LevithenQY
27/10 Samtal med Djävulen - Inger Edefeldt Q
24/10 Hogg - Samuel R Delany Q
?/10 Chronicle of a Death Foretold - Gabriel García Marquez
15/10 Det händer nu - Henrik BromandetSS
?/10 Naomi och Ely's kyssförbudslista - Rachel Cohn och David LevithanQY
14/10 The Crucible - Arthur Miller P
5/10 Saker som aldrig händer - Johanna Lidbäck YQ
?/9 Annie John - Jamica Kincaid
?/9 Things fall apart - Chinua Achebe
27/8 Mad dog - Erika LopezQ
?/8 En barnberättelse - Sara Gordan
?/8 Ett öga rött - Jonas Hassen Khemiri
10/8 Baby Jane - Sofie OksanenQ
6/8 Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall
4/8 Simtag - Jassika BerglundQ
?/7 En flickbok om motorcycklar, flammande ödlor och andra viktiga saker - Erika LopezQ
22/7 Våtmarker - Charlotte Roche
16/7 Neverwhere - Neil GaimanQ
?/7 Halva Liv - Mats Strandberg Q
7/7 Eldar och is - Birgitta Stenberg ABQ
?/6 Syskonkärlek - Katarina von Bredow
?/5 Den nya Evas passion - Angela CarterQ
?/? Den underbara historien om Henry Sugar - Roald DahlSS
?/4 De vilda detektiverna - Roberto Bolaño
?/? Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jordan på plats - Eli LevénQ
?/3 Udda - Sara Lövenstam Q
?/? Tipping the velvet - Sarah WatersQ
?/? Decline and Fall - Evelyn Waugh
?/? Allt - Martina Lowdénb
?/1 Tårar för Alexander - Björn CollarpQY

Böcker: Läst 2009

Har skrivit dessa i ett engelskspråkigt dokument de senaste åren, så ni får hålla tillgodo ned engelskspråkiga kategorier.

Youth fiction = Y
Detective Stories/Whodunit = D
Biographies = B
Autobiographies = AB
Nonfiction = NF
Science fiction = SF
Childrens Books = CH
Queer-related = Q
Poetry/Plays = P
Fantasy = F
Cyber Punk = CP
Diaries = DI
Short Stories = SS

2009
?/? Magic.circle.com - Gunila AmbjörnssonF
?/? Juloratoriet - Göran Tunström
?/? Kallocain - Karin Boye SF
?/12 Jag vet ingenting om dig - Titti Persson Q
?/? Erotiska Noveller - Birgitta Stenberg SSQ
?/11 Svikarens spel - B.R CollinsFQ
?/? Machoslampor - Pat Califa Q
?/? The Devil you know - Poppy Z Brite
?/8 Frk. Julie - August Strindberg P
?/8 Dannyboy och Kärleken - Daniel Åberg
?/8 Ficktjuven - Sarah Waters Q
?/8 Vi är misfits! - Elin Sandström Lundh NFQ
?/8 Karaokekungen - Petra Revenue
?/8 Nightwatch - Sarah Waters Q
7/8 Top girls - Caryl Churchill P
5/8 Master Harold... and the boys - Athol Fugard P
30/7 Efter festen - Jamel Hamou & Johan Schyberg
26/7 Babylons gator - Carina Burman DQ
23/7 Mikrofonkåt - Fredrik Strage NF
20/7 The Line of Beauty - Alan Hollinghurst Q
?/7 En livslång kärlek - Bengt Söderbergh Q
7/7 No och jag - Delphine de Vigan
1/7 Blodsugarna - Mikael Niemi YF
?/6 Mannen i Mörkret - Paul Auster
?/6 Syndafall i Wilmslow - David Lagercrantz BQ
?/6 1984 - George Orwell SF
?/6 Naken - David Sedaris QSS
1/6 Kär i New York - Carrie Mac YQ
30/5 Kallocain - Karin Boye SF
25/5 Svålhålet - Mikael Niemi SF
?/5 Venus as a boy - Luke Sutherland Q
?/5 Tu man hand - Tomas Lagermand Lundme Q
?/5 Happy Sally - Sara Stridsberg Q
?/4 Wrong - Dennis Cooper Q
?/4 The Conglomeroid Cocktail Party - Robert Silverberg SSSF
?/4 A Strong and Sudden Thaw - R.W. Day QF
?/3 Antigone - Sofokles P
?/3 Transgender Erotica: Trans Figures - Edited by M. ChristianQ
?/3 Förvandlingen - Kafka
27/2 Pittstim NF
23/2 Sex - Sara Villius
20/2 Hey Dolly - Amanda Svensson
?/2 Drömfakulteten - Sara Stridsberg Q
?/2 More Tales of the Unexpected - Roald Dahl SS
8/2 Du ska vara spännande och varm - Anna Bengtsson
4/2 Svart Kajal - Per Knutsen YQ
29/1 Försvinnarna - Jerker Virdborg
24/1 Skymning över Al Omnistan - Anna-Karin Selberg Q
12/1 Wicked - Gregory MaguireY

Böcker: Läst 2008

Har skrivit dessa i ett engelskspråkigt dokument de senaste åren, så ni får hålla tillgodo ned engelskspråkiga kategorier.

Youth fiction = Y
Detective Stories/Whodunit = D
Biographies = B
Autobiographies = AB
Nonfiction = NF
Science fiction = SF
Childrens Books = CH
Queer-related = Q
Poetry/Plays = P
Fantasy = F
Cyber Punk = CP
Diaries = DI
Short Stories = SS

 
29/12 Nelsons Skugga - Barry Unsworth F
?/? Consider Her Ways and Others - John Wyndham SSSFCP
?/? Tullbron - Aidan Chambers Y
?/? Maria och José - Erlend Loe, Kim Hiorthöy
?/? Avig - Harald EegCP
24/10 Lonely Planet - Elise Karlsson Q
20/10 SOS från mänskligheten - Johanna Nilsson
10/10 Tuck Everlasting - Natalie Babbitt F
20/9 Parfymen - Patrick Süskind
18/9 Tjänstekvinnans berättelse - Margareth Atwood SF
?/9 Phonephucker - Tanja Suhinina NF
5/9 Vurt - Jeff Noon SF
?/8 Faghag - Linda Leopold NF
23/8 Röde Orm - Frans G. Bengtsson
21/8 Historietter - Hjalmar Söderberg SS
21/8 Singoalla - Viktor Rydberg
19/8 New Boy - William Suttcliffe
16/8 Möss och människor - John Steinbeck
15/8 Simon och Ekarna - Marianne Fredriksson
13/8 Moab is my Washpot - Stephen Fry ABQ
5/8 God's Grace - Bernard Malamud SF
1/8 Starship Titanic - Terry Jones SF
24/7 Now and Then - William Corlett Q
12/7 Wrong - Dennis Cooper QSS
9/7 Bögslungan - Per Alexandersson QY
5/7 Dream Boy - Jim Grimsley Q
29/6 Kawaii - Marita Lindquist NF
21/6 Rockabilly - Josefin Ekman NF
17/6 Leave Myself Behind - Bart Yates Q
14/6 Förklädd till man - Norah VincentQ NF
25/5 Suits Me: the Double Life of Billy Tipton - Diane Wood Middlebrook QBNF
4/5 Decline and Fall - Evelyn Waugh
23/3 Juloratoriet - Göran Tunström
3/3 Förvandlingen - Kafka
2/3 Krönika om ett förebådat dödsfall - Gabriel Garcia Marque
17/2 Passionspelet - Jonas Gardell Q
12/2 Odjurets Tid - Jonas Gardell Q
4/2 Stor i käften - Joyce Carol Oates Y
30/1 Wasted - Koren Zailckas ABNF
30/1 Tindalos - John Ajvide Lindquist

Bok: Förklädd till man

Det här är en bok som kunde ha blivit så bra, men blev så... fel. Norah Vincent bestämmer sig för att göra ett experiment – leva som man i olika manliga miljöer – för att ta reda på... tja, hur det är. Intressant utgångspunkt, tycker jag! Och en av de saker som hon efter ett tag kommer fram till – att hon behöver mindre och mindre förklädnader för att tas som man ju mer hon kommer in i den manliga rollen: ”[m]änniskor accepterar vad du förmedlar till dem om du gör det tillräckligt övertygande” (21) – borde vara en tankeställare för de flesta (även Vincent själv, vilket jag strax kommer till). Att uppfattas som man eller kvinna handlar alltså om ett par olika saker:

1. Rent visuellt: klädsel, frisyr, fysik och rörelsemönster.
2. Personligt: sätt att agera, prata, presentera sig själv

Vincent kommer fram till att om hon beter sig tillräckligt ”manligt” (tar plats, hävdar sig, skrattar på rätt sätt på rätt ställen) spelar det inte så stor roll att hon ser så ung ut, hon tas ändå som en av grabbarna.

När personer har lärt känna ”Ned,” Norah Vincents alter ego, och accepterat honom som man, reagerar de på sådant som vanligtvis ses som kvinnlig som ”bögigt, ” vilket gör att Ned t ex i ett munkkloster där ”han” spenderar en längre tid, antas vara bög.

Allt det här tyder, kan man tycka, på att socialt kön är någonting extremt konstruerat. En person med kvinnlig könsidentitet och biologiskt kvinnlig kropp kan, genom att ta över ett manligt beteendemönster, utan problem passera som man i manliga miljöer. Vincent drar inte riktigt den slutsatsen.

Vincent inleder boken med att beskriva varför gjorde sitt experiment och skrev boken. I den beskrivningen ingår en beskrivning av den lilla flickan Norah, som kallades ”Ned” och tydligen ”var [...] en sån där typisk pojkflicka, som får en att anta att det där med homosexualitet måste vara genteiskt” (15) (Norah Vincent är alltså homosexuell). I samma veva säger Vincent att

[k]önsidentiteten verkar ligga i generna lika mycket som sex och sexualitet, men vi vet inte varför programmeringen avviker. Det kanske blir kortslutning någonstans, eller så är det en hormonell sak. Det tycks mig vara en lika bra förklaring som någon annan på varför en homosexuell tjej börjar längta efter hjälmar och vandrarkängor innan hon ens är gammal nog för att förstå innebörden av åtrå och kulturella signifianter. (15)

Och trots hennes försäkran att ”[i]ngenting jag säger här har något värde mer än att det är personliga iakttagelser och upplevelser” (25) så skiner hennes biologistiska syn på kön igenom om och om igen, särskilt i relation till männens sexualitet, som han uppfattar som helt väsensskild från kvinnors sexualitet. Vincent tar upp och bekräftar så många stereotyper att jag nästan får lite panik, mest av allt för att hela hennes experiment visar på hur konstruerade könsrollerna är, och därmed hur beroende av dessa konstruktioner vi är som människor, och hur de påverkar vad vi tänker, gör och KÄNNER. Att i inledningen förklara att boken är färgad av Vincents ”egna fördomar och förutfattade meningar, trots att [hon] försökt begränsa dessa” (25) köper henne inte fri – i alla fall inte i mina ögon. Vilket får det att låta som om jag tycker att min tolkning måste vara den sanna – så är det förstås inte. Jag önskar bara att Vincent antingen erkänt i inledningen att boken ÄR full av bedömningar och tolkningar, eller att hon försökt begränsa det mer än hon har gjort. Hade jag läst inledningen och utifrån den förstått vilken sorts bok det skulle bli hade jag antagligen läst den med andra ögon.

Roman: Leave Myself Behind

Jag fick låna Leave Myself Behind av Bart Yates och ett par andra böcker av Love tidigare i sommar, och (som väntat!) hade jag riktigt bra läsning framför mig.

Leave Myself Behind handlar om Noah, som flyttar till en ny stad med sin mamma författaren. Hans pappa dog nyligen, och varken han eller mamman känner någon i staden de flyttar till. Ganska snart blir Noah dock vän med grannpojken J.D, en vänskap som sakta går över i... ja, ni vet väl vad det är för böcker jag läser vid det här laget, haha.

I huvudsak rör sig boken runt den historia som börjar nystas upp när Noah och hans more börjar hitta "minnen" gömde i olika delar av sitt nya hus, ledtrådar som leder fram till en hemsk sanning... Samtidigt som Leave Myself Behind är en kärlekshistoria, är det också berättelsen om familjekriser, bottnande i sexuella övergrepp. Det verkar som om alla på något sätt är utsatta, har varit utsatta, eller lever i konstant påverkan av någon som varit utsatt, för sexuella övergrepp. Ibland blir det för mycket, även för mig, på ett sätt som inte känns... tja, litteratur behöver inte vara verklig, men den behöver vara trovärdig. Jag måste tro på att det som händer i en bok är möjligt inom bokens särskilda dieges, och om jag inte gör det så... funkar det liksom inte. Yates bok är inte helt och hållet over the top, det finns många fina scener och historien fungerar för det mesta.

Tydligen har boken jämförts med Salingers Catcher in the Rye. Hm. Vad kan man säga. Jag förstår varifrån jämförelsen kommer, Noah berättar i första person, och har en tendens att glida in i långa utläggningar på samma sätt som Holden Caufield i Catcher in the Rye, men annars är böckerna så totalt olika att jag har svårt att få det att gå ihop. Själva berättelserna handlar ju om helt olika saker. Det är en sak att jämföra huvudpersoner och en annan att jämföra hela böcker. Jag tycker, som gammalt Catcher fan, att såna paralleller dras allt för ofta, och oftast utan någon ordentlig grund. Dessutom bör inte nya böcker behöva jämföras med en klassiker för att lyftas upp, de bör få rekommenderas för det de är, och för sin egen skull.