Bok: PhonePhucker

PhonePhucker skriver en blok! Alla fans glädjas! Fina illustrationer blir det också, av Elin/Inkdummy. Jag är lika upphetsad som om de var mina egna barn det var min egen bok!

Allmänt: Titta, han bloggar!

Jag har, med hjälp av min kära moder, kommit på någonting genialt! Nämligen att lyssna på ljudböcker.

Vafals, säger ni, har ynglingen aldrig lyssnat på ljudböcker förut? Det har han såklart. Han har dock inte använt dom i studiesyfte förut. Men, hör och häpna, LYSSNAR man på Röda rummet istället för att LÄSA den så kan man ju sitta och t ex rita samtidigt, eller göra andra väl behövda saker i hemmet. Det är fantastiskt, och blir plötsligt mycket lättare att hinna med all läsning till föreläsningarna eftersom man hinner städa OCH läsa. SAMTIDIGT.

Plötsligt kan jag verkligen njuta av böckerna igen istället för att bara stresse igenom dom och komma typ halvvägs innan man ska börja med nästa. Lycka är en god bok.

Tidlös...

Kära läsare (om det finns några kvar) anledning till att jag inte skrivit något här är (ironiskt nog) att jag just nu pluggar Litteraturkunskap. Mycket att läsa, men hitills (Antiken - Renässansen) har vi inte läst så många hela verk, vilket har gjort att det varit svårt att kommentera verken... dessutom har jag två extrajobb, ett fanzine att färdigställa och ideella åtaganden, vilket inte lämnar så mycket tid över. Jag har dock två planerade inlägg på gång, så please, don't despair! Det kommer!

Noveller: Skulle kunna röra dig

Nu läser jag Skulle kunna röra dig av Daniel Möller. Det är, enligt förlaget, ” 17 noveller om att bli, att vara och att ha varit kåt.” Det är dessutom, enligt förlaget ” boken som skriver det nya språket, skapar samhället utan homofobin och komplexen, delar ut dom gratis kondomerna och visar var klittan sitter.”

Och visst, det är det väll. Det är fin bok, med fina personporträtt, men det är lite för mycket sex/porr för min smak... eller snarare för lite berättelse runt om. Nästan alla noveller fokuserar helt på en sexakt. Som jag försökt förklara tidigare så tycker jag att sexskildringar som inte är eller försöker vara sexiga är de mest intressanta, jag tycker att författare som väver in sex i sina berättelser utan att det blir påklistrat och faktiskt låter det säga något om karaktärerna och berättelsen är imponerande. Just därför är det väldigt svårt för mig att säga något om den här boken som inte blir missvisande

Jag vet inte vad Daniel Möller vill med Skulle kunna röra dig, men enligt citaten från förlagets hemsida (Ink) så verkar det ju som poängen med de här novellerna är just kåtheten. Och han lyckas ju med det. Den där nervösa tonårsexualiteten, i alla olika konstellationer, den rastlösa längtan man har i kroppen, allt det där. Det är bra. Men det är inte min grej. Jag önskar att boken hade innehållit fler noveller där sexet i sig inte var med, som ”nå fram.” Det blir lite mycket att läsa kroppar och vätskor om och om igen. Jag kanske bara borde dela upp den lite och inte läsa alla novellerna efter varandra...

Roman: Gå, Johnny, gå gå

Just nu läser jag Gå, Johnny, gå gå av Cyril Hellman. Den stod i hyllan på biblioteket och jag kan inte motstå böcker med översatta låttexter som titel, så jag tog med mig den hem.

Romanen handlar om en kille som åker till New York för att satsa på musiken efter ett något misslyckat liv i Sverige. Han är 27 år och beter sig som en tonåring, typ. Det är lite som Per Hagman light, utan det som gör Per Hagmans böcker lite extra intressanta. Och då menar jag inte att boken är dålig, den är bara så... typisk.

Huvudpersonen heter Vyvian. Cyril och Vyvyan var Oscar Wildes söner, det förklaras till och med i boken. Jaha, så då vet vi att boken i alla fall på något sätt är självbiografisk (dom delar i alla fall det osvenska namnet!).

Här under kommer spoilers. Inte några stora, men ändå. Varning.

Vyvians mamma pluggade litteratur, blev akademiker och hamnade till slut i vården som vårdbiträde (för vart kommer man på en sån examen som hon hade?). Hans pappa är översättare av Romska språk och lever gott. Vyvian hade en tjock, översmart brorsa som han försvarade i skolan och som tog livet av sig efter gymnasiet. Han når aldrig riktigt fram till sin stora kärlek Annica, som han var den enda att försvara när hon skälldes ut som skolans hora. Han dricker för mycket. Han blir fattig i New York och måste sälja sina kläder och böcker (Paul Auster flashback, någon?). Hans kompis väljer sin flickvän (som har pojkvän hemma i Sverige) över honom och musiken. Han jobbar på ”Manhattans trendiga gay café Hot Joe.” Han är attraherad av sin andra kompis sju år yngre lilla syster. Vyvian har ”under perioder i tonåren sovit i trappuppgångar och under två år levt ett liv som halvkriminell.” Dessutom hatar hand överklassen och borgarbrackor. Ja, ni ser själva. Hur vill-vara-generations-roman kan det bli egentligen?

Grejen är ju att allt det där inte alls behöver bli tråkigt. Det behöver inte kännas så här... gjort. Men Cyril Hellman lyckas inte alls övertyga mig om varför just hans skildring av en nästan trettioårig man med problem att binda sig som dricker för mycket och slösar bort sina sista pengar på ännu mera sprit är intressant. Det är något som fattas.

Det bästa i boken är beskrivningarna av New York (som jag saknar! Efter att ha varit där fyra dagar, ha. Det är verkligen en av dom där STÄDERNA), särskilt området Jamaica, och en diskussion om Morrissey och varför Vyvian inte gillar honom precis i början. Att det har att göra med att Morrissey ”formulerar sig pubertalt i fråga om någonting så viktigt som känslor” och att Vyvian tycker att Morrissey tillhör en sorts ”självutnämnda outsiders” som föraktat honom och hans vänner mer än dom föraktat Moz fansen. Även om jag inte håller med om allt i den där diskussionen har han onekligen en del poänger, och det är roligt att läsa hur som helst.

Böcker: Läst 2006

Bokstäverna efter titlarna i mina "läst" inlägg avläses såhär:

Ungdomsböcker = U
Deckare = D
Biografier = B
Autobiografier= AB
Nonfiction = NF
Science fiction = SF
Barnböcker = BB
HBTQ-relaterat = Q
Poesi/Drama = P
Fantasy = F
Cyber Punk = CP
Dagböcker = DA
Noveller = N


2006

28/12 Trasdocka - Yvonne Domeij NF
27/12 The Curious Incident of the Dog in the Night-Time - Mark Haddon D
23/12 Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket - Gunnar Ardelius U
20/12 Sardinen på tunnelbanan - red. Margareta Schildt P
18/12 Kärlek och uppror - red. Siv Widerber and Anna Artén P
17/12 Valda ord - (antologi)P
03/12 Jenny - Jonas Gardell U
24/11 Maurice - E.M. Forster Q
20/11 Astrid och hon, Liv UQ
13/11 Sen Tar Vi Berlin - Moa-Lina Croall Q
9/11 Duck City - Lena Andersson
4/11 Det som ögat ser - Ann Lagerhammar Q
30/10 Alla Vilda - Birgitta Stenbergfont QAB
17/10 Erik Dahlbergsgatan 30 - Annika Ruth Persson Q
11/10 Vingklippt Ängel - Berny Pålsson ABNF
7/10 Kårnulf Was Here - Josefin Adolfson
5/10 Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist N
1/9 Bananflugornas Herre - Fredrik Aklund ABQ
28/8 Sex Liter Luft - Andrzej Tichy
22/8 Nekrofilen (Le Nécrophile) - Gabrielle Wittkop
13/8 No Tears For Queers - No Tears For Queers QNF
23/7 Pojkar ska inte gråta - Bengt Martin UABQ
17/7 The Beautiful Room Is Empty - Edmund White Q
13/7 Intet bortom det yttersta - Peter Pohl CPU
11/7 Nattens barn - Inger Edelfeldt U
7/7 Volt - Per Hagman
3/7 Pool - Per Hagman
30/6 Cigarett - Per Hagman
24/6 Från en annan planet (Marsmädchen) - Tamara Bach UQ
20/6 Fans - Fredrik Strage NF
1/6 Hello Love - Charlotta Cederlöf
26/5 Period - Dennis Cooper Q
23/5 Guide - Dennis Cooper Q
18/5 Consider Her Ways and Others - John Wyndham NSFCP
10/5 The Sluts - Dennis Cooper QD
6/5 Trist som fan - Ari Behn N
1/5 Bernice Bobs her Hair - F. Scott Fitzgerald N
24/4 The Garden Party - Katherine Mansfield N
20/4 Dit man längtar - Ylva Karlsson QCPU
12/4 Bengt och Kärleken - Bengt Martin UABQ
10/4 Ljuva Femtiotal - Bengt Martin UABQ
7/4 Huset i Sibirien - Bengt Martin ABBB
5/4 Joakim - Bengt Martin Q
25/3 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
15/3 The Great Gatsby - F.Scott Fitzgerald
13/3 Weymouth Sands - John Cowper Powys
12/3 Gilead - Marilynne Robinson
4/3 Sexy - Joyce Carol Oates UQ
?/2 THE philosophy of Andy Warhol (from A to B and Back Again) - Andy Warhol NF
?/2 Henrietta är min Hemlighet - Maja Hjertzell UQ
?/2 Good Omens - Terry Pratchet and Neil Gaiman F
25/1 Beloved - Tony Morrisson

Författare: Hjälp Caroline och var med I Dennis Coopers blogg

1. Caroline, Vinterdrog på Sockerdricka, är en av alla hundra eller tusentals unga författare som finns där ute. Hon skriver mest vad hon kallar "happy gay stories" om killar, men är själv en heterotjej. Därför tycker jag att det är jätteschysst att hon nu gör lite research på området!

Här söker Caroline komma-ut historier och berättelser från föräldrar till homosexuella. Som hon samlar in för att skriva om ämnet så bra som möjligt. Caroline säger att "det är bara jag som kommer läsa det (om du nu inte skriver en kommentar, förstås), och såklart läsarna på något slags indirekt vis. Men jag kommer inte kopiera in din berättelse i min, aldrig."

Och ja, heterotjejer kan skriva om bögar. Jag kan skriva om heterotjejer. Det är lite det som är poängen med att vara författare, att sätta sig in i olika personer och berättelser. Men research är alltid bra!

2. Dennis Cooper söker porrberättelser till sin blogg, instruktionerna finns i övre högra hörnet. Han söker "porn written by you, or a porn text that you particularly like, or porn that particularly turns you on, or directions to porn writers, porn books, or online porn stories that you love and want to share". Deadline är nu på fredag, 15/12, den tidszon man bor i. Skicka in! Bra välskriven porr behövs för att väga upp all skit som finns där ute.

Författare: Intervjuv med Dennis Cooper i DN

Läs den här. Den är väldigt kort men väl värd att läsas, särskilt om man vill förstå vad det är jag gillar så mycket med Cooper.

Dennis blog har förresten flyttat och finns nu här.

Roman: Jenny

Nu ska jag skriva om en bok jag just läst. Sen ska jag försöka skriva om de böcker jag läste emellan den och den jag skrev om här sist. Men först ska jag skriva om Jonas Gardells Jenny.

Jag kan ju börja med att säga att Jenny var en bra bok. Jag har egentligen aldrig läst hela En Komikers uppväxt, men jag läste Ett ufo gör entre på gymnasiet och minns att jag gillade den. Jenny är kortare, mörkare och mer fokuserad på en sak, den är helt enkelt mer sammanhållen, men det är bra.

Dessutom använder sig Gardell av olika berättarstilar och perspektiv vilket jag (som ni säkert vet) älskar. Jag gillar när perspektivet hoppar mellan olika personer och mellan första och tredjeperson om det är gjort på ett bra sätt, och det är det här. Man kan få ut så mycket mer av ett antal karaktärer på det sättet.
En annan litterär teknik som Gardell använder sig av som jag verkligen gillar för att det fungerar som någonting besvärjande är upprepningar och återkommande teman, änglar, till exempel, och lejon och gaseller eller bilden av någonting främmande som tränger in i kroppen och som kroppen sedan tränger ut. Det är sånt där som fungerar väldigt bra för att hålla ihop boken och dra en framåt och samtidigt skulle vara väldigt intressant att studera och analysera närmare.

I Jenny finns det en våldtäktscen med, en riktigt hemskt sådan. Nu blir dom som läst den här bloggen innan eller som vet vad jag brukar läsa antagligen lite förvånade, jag menar hallå, vad finns det i Dennis Coopers romaner om inte extrema sexscener och sådant?
Men grejen är att i Coopers böcker så är det där en poäng i sig själv, det blir så extremt, så överdrivet att han gör en poäng om samhället, om våran förmåga att trubbas av istället. De scener som är mest smärtsamma i Coopers böcker är inte just de som är våldsamma utan de som inte är det, eller de där våldet är ett yttryck för någonting annat och inte bara en sorts åtrå uppdragen till max.
Eh. Jag skulle kunna snacka om Coopers böcker hur länge som helst, men det ska jag inte. Jenny, då. Det som händer i den här scenen är att den är så kort och saklig, inte utbroderad som Coopers scener kan vara, den bara berättar vad som händer, och det är det som gör att det gör ont i mig när jag läser den. Att den är se matter-of-fact och rättfram och att Jenny är så otroligt hjälplös.
Det är överhuvudtaget någonting som Gardell verkligen lyckas med, att beskriva mekanismen som ligger under det där, dom som får vara med och dom som inte får vara med, och så vidare. Och det där att man nästan aldrig känner de människor som rör sig omkring en dagligen, att man bara känner deras ytor och ingenting om hur dom mår, vad som finns bakom det där.

Roman: Det som ögat ser

Jag var på Läsesalongen. Jag tittade runt lite i hyllorna. Jag såg en bok jag kände igen, dom hade skrivit om den i QX (ja, QX, so tease me!) och jag hade blivit lite intresserad. Egentligen skulle jag förutom dom böcker jag redan plockat till mig (Duck City och Everything is Illuminated) låna Lolita, men den var försvunnen, så jag tog den här boken, Ann Lagerhammars Det som ögat ser, istället. Veckolån? Jaha, då fick jag ta och läsa den först.

Och som jag läste! Visserligen kunde jag inte sova och var alltså tvungen att läsa för att inte bli galen (typ) men ändå, när jag fortsatta läsa nästa dag var det boken som drog.

Den är välskriven, och dessutom passar stilen med min NaNoWriMo roman, vilket bevisade för mig att det gick att använde en sån stil på ett bra sätt, heh. Det finns några jättefina beskrivningar av Paris i boken, särskilt av Bibliothèque nationale de France, och huvudpersonens person växer fram medan man läser, vilket jag gillar. Den är snyggt upplagd också, med en kronologisk berättelse på det översta planet och sedan minnesbilder samt en dagbok som huvudpersonen läser på andra plan. Som ni vet är jag svag för romaner med flera nivåer.

Sen hanterar boken ett ämne som folk inte alls är tillräckligt medvetna om på ett bra sätt. Ämnet är intersexualitet. Den här romanen problematiserar både valet att operera eller inte operera intersexuella barn och samhällets syn på de som föds utan tydliga könsmarkörer. Man får ett personligt perspektiv på det men blir inte skriven på näsan om vad som är rätt. Snyggt gjort, helt enkelt, och väldigt angeläget. Mer sådant i litteraturen, tack!